juni 2016 – januari 2017 (-46,2 kilo) [läs uppdatering]

Oavsett vilken resa man gör så börjar man någonstans. Min viktresa var ingenting som jag bestämde mig för, den bara blev av. En företagsstafett gav mig blodad tand av löpning och det var där och då som resan tog sin början. Första tiden med löpningen handlade det bara om att röra på mig, men det dröjde inte länge innan det blev en utpräglad viktresa. En resa mot ett hälsosammare liv.

När jag var 15 år tränade jag kanske fem eller sex gånger i veckan. Det var inte bara en sport utan tre. I tennis var jag mest lovande och kunde nog ses som en talang. Under cirka fem år tränade jag tennis och varva det med innebandy och badminton. Minns att när jag var 20 år vägde jag 74 kilo och var då i min absoluta toppform. Sedan gick det utför och livet fick andra prioriteringar.

Det skulle dröja länge innan träning och hälsa blev viktiga prioriteringar igen. Det tog nästan 14 år. Men att det blev en viktresa är en ren slump. I samband med en företagsstafett fick jag blodad tand av löpning och det är tack vare löpningen som det blev en viktresa. Det var löpningen som tämligen omgående väckte intresset hos mig för ett hälsosammare liv, mer än bara för träning utan också för hälsa och kost.

Inför företagsstafetten hade jag bara tränat så pass att jag klarade springa kilometern det gällde. Redan dagen efter stafetten gick jag ut och sprang 2,4 km, det gick inte fort men jag sprang. Jag hade som sagt fått blodad tand av löpning efter stafetten. Det var då jag beslutade mig för att börja springa regelbundet. Förutom att jag satte upp en plan för löpningen så vägde jag även in mig. När jag vägde mig den 29 maj var det min första vägning på några år. Jag visste att jag var överviktig men hade undvikit att sätta siffror på min övervikt. När jag ställde mig på vågen endast iförd boxerkalsonger mådde jag dåligt och än mer dåligt när displayen visa 128,3 kilo. Det var svårt att ta in, jag vägde nästan 130 kilo.

Höll planen för löpningen slaviskt och började efter några veckor även att tänka på vad jag egentligen åt. Insåg att det räckte inte bara att springa utan jag fick göra en total livsförändring. Det mest radikala beslutet jag tog var att minska sockerintaget så mycket som det bara var möjligt. Tog bort mina stora laster Coca Cola och mjölkchoklad omgående. Jag kunde tidigare trycka i mig kanske två 200 grams Marabou-choklad på en helg och Coca Cola kunde jag nog dricka varje dag i veckan. Dessutom höll jag dagligen på med småätande när sockersuget gjorde sig påmint, vilket var ofta.

I början gick alltså viktnedgången ganska segt. Det handla om små tapp på ett halvkilo eller strax under. Det var efter kostförändringen som det började hända saker. I jämn takt började jag tappa minst ett kilo per vecka. Det kunde ibland bli så mycket som två kilo. På 12 veckor tappade jag totalt 19,5 kilo som är ett genomsnitt på 1,6 kilo i veckan.

Mitt första delmål var att ta mig under 100 kilo, men det stora slutmålet var att ta mig ned till 85 kilo. För att nå slutmålet handlar det om en total viktnedgång på 43,3 kilo. På 12 veckor hade jag alltså nått nästan halvvägs och detta sporrade mig något oerhört. Förutom löpningen började jag även styrketräna ungefär två månader in på viktresan. Styrketräning på gym är inte alls min grej, så det blev kettlebellsövningar hemma istället. Från början var det bara en gång i veckan men det blev sinom tid även två gånger i veckan. Huvudsyftet med styrketräningen är att förebygga skador samt bygga muskler.

Sommaren blev höst och jag fortsatte tappa i vikt. Förutom att jag sprang längre distans, så sprang jag också snabbare. Detta gjorde att jag förbrände betydligt mer kalorier per löprunda. Kombinationen av träning och balanserad kost har under hela resan varit ett vinnande koncept för mig samt minimalt sockerintag.

Många kanske undrar vad balanserad kost egentligen är? Det jag gjorde var att jag tog reda på hur många kalorier jag kunde äta per dag och ändå gå ned i vikt. I början räkna jag dagligen mitt kaloriintag, men efterhand fick jag en känsla för det. Det är inte bara att äta vad som helst bara man håller sina kalorier för dagen. Ät så sunt och hälsosamt som det bara går, men kosten ska ändå vara god och tilltalande annars försvinner livskvaliteten.

I början av oktober och 18 veckor in på viktresan nådde jag mitt delmål att ta mig under 100 kilo (-29,3 kilo). Jag var såklart oerhört glad och lycklig men mitt fokus låg redan på slutmålet. Jag är väldigt tävlingsinriktad men också extremt envis. Dessa egenskaper tror jag har varit viktiga för hela min viktresa. Det har inte funnits utrymme för bakslag.

Nästa stora milstolpe för mig på viktresan blev i slutet av november. Då resan hade hunnit bli 25 veckor lång och jag hade tappat totalt 40 kilo. Det var nästan svårt att ta in att 40 kilo av mig bara var borta. Levde såklart i ett lyckorus och insåg att slutmålet bara var 3,3 kilo bort. Det var också efter detta som jag offentliggjorde bl a på Instagram vad jag vägde från början.

Den 2 januari 2017 efter en 30 veckors lång viktresa nådde jag äntligen mitt slutmål och med råge dessutom. Displayen på vågen visade då 82,1 kilo och det var så att jag fick gnugga ögonen både en och två gånger. Den totala viktnedgången stannade på totalt 46,2 kilo (läs en mindre uppdatering i fotnot). Det är nästan tre kilo mer än målet på 43,3 kilo. Att uppnå detta mål och lite därtill är en mäktig känsla och lyckan fullständig.

För att knyta ihop detta så börjar jag inse vilken resa som jag har gjort. Det tar dock sin tid för mig att ändra bilden som jag har av mig själv, från överviktig till “normalviktig”. Viktresan har inte bara inneburit att jag är friskare, starkare och piggare utan den har också botat min panikångest. Sedan jag var liten har jag haft problem med panikångest från och till. Den har dock varit helt botad under mina aktiva perioder som nu och när jag var talangfull tennisspelare för cirka 14 år sedan. Annars har panikångesten varit en fastnålad del i mitt liv och varit mer påtaglig i perioder.

Förutom ovanstående har jag också fått ett stort intresse för träning och hälsa. Jag läser allt jag kan komma över i ämnena och detta har gett mig viktig kunskap. Det har kanske till och med gett mig unik kunskap, då jag gör samma resa själv både vikt- och träningsmässigt.

Min viktresa är avklarad men jag är långt ifrån färdig, viktresan har nu blivit en löparresa. Löparresan har pågått parallellt med viktresan, men nu får den allt utrymme när viktresan är i hamn. Målet med löparresan är att springa halvmaraton och kanske även Lidingöloppet.

Fotnot: Sedan januari 2017 har jag tappat ytterligare 10 kilo, men står nu helt still viktmässigt sedan några månader tillbaka. Min viktnedgång stannade till slut på totalt 56,3 kilo. Idag väger jag 72 kilo till mina 178 cm. (2017-05-18)