Första tävlingsloppet för året blev otippat ett terränglopp i naturreservatet Skrylle strax utanför Lund. Jag som är en asfaltslöpare älskar stadslopp. Skrylleloppet är den raka motsatsen. Det är en total stigning på 136 meter, enligt RaceONE. Långt ifrån de stigningar som jag brukar vara van vid.

Skryllegården är loppets start och mål. En dryg timma innan starten kom jag till loppets huvudområde. Hämtade direkt ut min nummerlapp. Träffade sedan en gammal kollega som är en erfaren löpare och någon jag lärt mig mycket utav gällande löpning. Vi pratade lite om loppet och han nämner då att vid 8 km kommer en rejäl stigning i etapper. Jag hade sett banprofilen så jag visste lite vad det handlade om.

Banprofilen för Skrylleloppets 10 km.

Jag gick runt lite på området och orientera mig. Sedan gjorde jag ett toalettbesök, bytte om till mina tävlingskläder från Abstrakt Reklam och efter det började jag värma upp (jogg och övningar). Det var ruggigt kallt när solen gick i moln. Dessutom kom det en hagelskur cirka tjugo minuter innan starten. Men lagom till start kom dock solen fram och värmde något. Jag tog min position vid starten. Försökte studsa och gå på stället för att hålla värmen.

När startskottet ljöd började som vanligt alla att rusa. Jag har börjat lära mig nu att det gynnar ingen och minst sig själv. Istället sprang jag i mitt tempo. Första kilometern gick i 4:45-tempo. Under ett terränglopp som detta kan man glömma jämna kilometertider. Fram till 8 km presterade jag kilometertider mellan 4:35 och 5:09. Jag var väl till freds med det och kände mig varken trött eller tung. Det var verkligen varierande underlag under hela loppet, från bra och packade skogsstigar till stenigt och gropigt. Och på sina ställen även lerigt.

Vid strax efter 8 km så kom då den rejäla stigningen. Den kom i fyra etapper. Första stigningen behärska jag väl. Försökte sedan spara på krafterna till nästa stigning som även den gick bra men den var betydligt mer brant. Vid tredje stigningen började det kännas i benen och precis i slutet av den kände jag lite mjölksyra. Den kunde jag springa av mig innan sista stigningen som jag tyckte gick av bara farten. Under de två kilometerna som stigning varade så sjönk mitt tempo väsentligt 5:17 respektive 5:58 min/km. De sista 700-800 meterna drog jag på med lite hjälp av nedförsbacke och höll då 4:34-tempo.

Passerade mållinjen på tiden 48:11 som är den officiella sluttiden från Neptron. Den tiden är jag väldigt nöjd med eftersom jag inte är någon terränglöpare. Enligt Neptron hade jag en genomsnittlig kilometertid på 4:49 men den var snarare 4:54. Neptron räknar på 10 km, men banan var bara 9,84 km. Det kvittar, jag är riktigt nöjd och det handlar trots allt om årets första lopp för mig. Tiden gav mig i alla fall placering 198 av 500 löpare. Med andra ord hade jag fler löpare bakom mig än framför mig.

Pratade lite till med min gamla kollega efter loppet som förresten sprang Skrylleloppet 39:41. Han berättade för mig att första gången han sprang loppet så sprang han på 52 minuter och andra gången på 50 minuter. När jag fick höra det växte min sluttid i loppet något väsentligt i mina ögon och sett till det att jag har varit löpare i endast elva månader.

Skrylleloppet kommer jag absolut att återvända till nästa år. Varierande och utmanande. Det gillar jag!

Nästa lördag är det dags för nästa lopp för min del. I samband med Heleneholms Marathon i Malmö så anordnas även ett lopp på 10 km som jag ska springa. Efter årsdebuten är det bara trappa upp och ge järnet.