Loppen har kommit tätt för mig på sistone. Igår var det mitt tredje lopp på fyra veckor. Trots det och min sedvanliga träningsdos så känner jag mig varken trött eller sliten.

Igår gick alltså Lundaloppet av stapeln. Jag hade inte sprungit det tidigare, så jag visste inte vad som väntade. Å andra sidan brukar stadslopp passa mig väl, men ändå blev loppet en liten besvikelse.

Anlände till Lunds Idrottsplats med strax över timman kvar till start. Det rådde näst intill sommarvärme i Lund, med andra ord strålande sol. Hämtade ut min nummerlapp tämligen omgående och träffade sedan upp min ”fanclub”.

Efter ett toalettbesök med halvtimman kvar till start, så började jag att värma upp med lätt löpning och övningar. Det kändes så bra som det brukar kännas på uppvärmningen och jag kände mig taggad.

Mitt mål med loppet var att gå under 47 minuter och hade tänkt ta rygg på farthållaren för en sluttid runt 45 minuter. Därför tog jag position vid markeringen för sluttiden vid start och sedan var det bara följa farthållaren med grön ballong. Det var planen.

När startskottet gick av så var det sisådär 2500 löpare som skulle ge sig iväg, med andra ord var det trångt de första 300-400 meterna. När fältet väl hade spridit ut sig så kunde jag sträcka ut steget och första kilometern låg jag helt jämt med farthållaren. Och jag kunde se farthållaren fram till cirka 3 km sedan tappade jag honom ur sikte.

Lundaloppet är det största loppet jag hittills har deltagit i och jag var inte riktigt van vid mängden löpare och att de sprang kors och tvärs. Behärskade det okej men jag måste bli tuffare.

Nåväl, efter 3 km sprang jag bara på och hoppades lite på det bästa. Hittade ingen medlöpare att kunna ta rygg på. Några tunga kilometer följde sedan blixtra jag till på den sjätte kilometern med 4:44 min/km. Sedan dök tempot igen, men jag kunde avsluta bra. I mål fick tiden 49:01, alltså 4:54 min/km. Det var inte alls vad jag hade väntat mig och lite besvikelse smög sig in. Placerade mig 582 av 2356 löpare som tog sig i mål.

Jag hade förvisso ”mörkat” en långdragen hosta men den hade inte stört inför och störde inte under loppet heller. Dessutom har jag känt att formen har varit god. Sedan är jag mer en morgon- och kvällslöpare. Loppet gick på eftermiddagen och det är jag inte riktigt van vid. Svårt att tagga till, till en ovan tidpunkt för mig. Värmen kom också från ingenstans igår efter ett par kyliga dagar. Vad som än påverkade resultatet så tänker jag inte hitta någon bortförklaring. Det var helt enkelt inte min dag.

Besvikelsen har lagt sig nu och jag är ganska nöjd med loppet. För ett år sedan hade jag inte ens börjat springa. Det är trots allt mäktiga kontraster mellan då och nu, så sett till helheten är jag nöjd.

Nu kommer jag träna på som vanligt och följa min träningsplan. Det är nämligen ett par veckor till innan nästa lopp. Den 10 juni springer jag nästa som är Malmöloppet.