Sida 2 av 4

Löpning

Racerapport: Wallanderloppet 2017

  Inga kommentarer

Wallanderloppet är där allting började. För ganska exakt ett år sedan sprang jag loppet som mitt första individuella lopp någonsin. Då, för ett år sedan sprang jag den korta distansen av loppet. Med tanke på vilken utveckling jag har stått för sedan dess så var det ganska logiskt att det blev den längre distansen i år. Det handlar om 6 km i Ystads fina stadsmiljöer. Att det heter Wallanderloppet är för att banan är lagd utefter platser som förknippas med Kurt Wallander från böckerna och filmerna.

Jag hade inga direkta förväntningar på mig själv inför loppet. I lördags sprang jag trots allt nästan fem mil i Backyard Ultra Sydkusten. Därför visste jag inte riktigt hur det var med orken. Det kan känns bra men behöver inte vara det i högt tempo och över tid. Jag skulle vara nöjd med en tid runt 29 minuter.

Ankom till sommarstaden Ystad ungefär en och en halvtimma före starten. Vädret var perfekt för att springa ett lopp, sol men inte för varmt. En kortare promenad från stationen till Ystad Arena för att hämta nummerlapp och chip. Träffade en gammal kollega och tillika duktig löpare som jag pratade en stund med. Nålade sedan fast nummerlappen på bröstet och fäste chipet på ena skon. Begav mig därpå mot till startområdet för att börja värma upp med övningar och uppjogg.

Årets Wallanderloppet fick en hel del stjärnglans över sig för att Mustafa Mohamed fanns med i startlistan. Strax innan starten höll jag därför ett extra öga efter Musse. Några minuter innan starten så kom då huvudattraktionen och ställde upp sig längst fram. Jag såg bara glimtar av honom och hans karakteristisk leende med tandglippan. När väl startskottet hade gått av så försvann Musse som en prick i horisonten.

Eftersom jag sprang delar av banan redan förra året så visste jag vad som väntade. Därför hade jag ett upplägg, en plan hur jag skulle genomföra loppet. Första kilometern är flack och jag drog på ganska bra men inte i maxtempo (4:33 min/km). Sedan kommer backen som jag minns var rena döden i fjol. Sänkte därför tempot något för att inte köra slut på mig. Backen i år, samma som i fjol var rena barnleken och jag tänkte, var den inte värre än så här. Efter backen kommer lite utförslöpning innan det planar ut igen in mot Ystads innersta delar. Nästan uteslutande kullerstensgator och grus i parkerna. Jag kände efter halva loppet att jag låg bra till tempomässigt och var inte särskilt trött. Efter en långsammare andra kilometer, så gick den tredje desto snabbare, 4:30 min/km. Jag hörde varningsklockorna i huvudet och drog ned på tempot igen. Att ta ut sig totalt på en sådan kort distans och dessutom dagarna efter ett ultralopp, det var inget jag precis ville.

Sista halvan kontrollerade jag bara och sneglade på klockan då och då. Med två kilometer kvar beslutade jag mig för att satsa på en sluttid runt 28 minuter för kroppen svarade väl. Efter att ha dragit ned på tempot under den fjärde och femte kilometern, så drog jag bara på sista kilometern för att pressa mig själv lite till. Och utan att egentligen förta mig nämnvärt så avverkade jag den kilometern på 4:30 min/km. Två minuter i nio igår kväll sprang jag i mål på sluttiden 28:08 (4:41 min/km). Då hade Musse varit i mål i tio minuter, men det gör inte min prestation sämre för det.

För att summera Wallanderloppet, så är jag förbannat nöjd. Det kan ha varit mitt hittills bäst genomförda lopp. Kanske för att jag tidigare hade sprungit delar av banan, men även för att jag anpassade tempot efter hand och tog rätt beslut. Slutade som 149 i loppet totalt av 311 löpare och 64 av 135 löpare i klassen. Noterbart är att min genomsnittliga kilometertid igår är tangerat personbästa (4:41 min/km). Nu känner jag mig ännu mer nöjd med loppet.

Nytt lopp redan på lördag, men då springer jag mot cancer. Det är varken tidtagning eller pris till segraren. RockRejset, som det heter är i samband med min hemorts musikfestival SommarRock. Priser vinner man istället på sitt startnummer. Jag sprang loppet även i fjol med egen klocka, så jag har en tid att slå och satsar såklart på att komma först. Loppet är bara 3,5 km så jag kan springa på rätt bra hela vägen. Annars deltar jag främst för den goda sakens skull, kampen mot cancer.

  Kommentera

Löpning

Jag är ultralöpare

  2 kommentarer

Nu kan jag titulera mig ultralöpare. Igår sprang jag längre än 42195 meter som ett maraton är. Det blev ytterligare en halvmil innan jag fick lägga mig. Jag sprang 47 km (46,94 km) och spenderade fem timmar och 42 minuter i löparspåret. Att jag inte nådde mitt uppsatta mål grämer mig faktiskt inte nämnvärt.

Jag är egentligen ingen löpare, eller så vill jag intala mig det. Nu måste jag sluta med det. Vissa föds med talangen eller egenskapen. Andra är som jag och blir löpare i alla fall. Det handlar bara om inställning och pannben, så kan vem som helst bli löpare. Det handlar inte om hur snabbt det går eller hur långt man springer. Det handlar om att röra på sig, aktivera sig.

Att ställa upp i ett ultralopp kan vara dumdristigt med tanke på att jag för ett år sedan med nöd och näppe klarade 3,5 km löpning. Å andra sidan har jag en utvecklingskurva utöver det vanliga. Jag är bra på att känna av vad jag klarar och inte klarar. Därför var det inte en plojgrej att hoppa på ett ultralopp eller en tidig 40-årskris. Jag visste helt enkelt att jag hade något att göra där.

Jag ställer alltid höga krav på mig själv och oavsett vad det gäller i livet. Därför hade jag som mål att greja 50 miles i gårdagens Backyard Ultra Sydkusten. Det handlar om 12 varv på en bana som är 6706 meter. Med rätt upplägg av loppet, varv efter varv tror jag fortfarande att detta är fullt möjligt för mig.

Mitt upplägg igår var att snitta runt 45 minuter per varv och ha mellan 12-15 minuter att ”preppa” i varvningsområdet. Detta upplägg höll till punkt och prickar de fem första varven. Dessutom hade jag funnit mig en följeslagare som jag sällskapade med slaviskt. Att kunna prata med någon varv efter varv är guldvärt.

Eftersom jag gjorde mitt första ultralopp så var jag där för se och lära. Jag hade inte mycket kunskap om det, mer än det jag hade läst och hört. Jag visste inte heller hur min kropp skulle reagera, både fysiskt och psykiskt. Aldrig tidigare hade jag sprungit och ätit emellan. Och det är en konst som jag inte bemästrar. Det var det som var faktorn som fick mig att kasta in handduken.

Under det sjätte varvet började min mage att köra något ordentligt. Det hämmade min löpning och humör väsentligt. Jag drog ned på tempot för att inget oförutsett skulle hända. När jag kom i mål efter varvet mådde jag skit. Magen var katastrof och jag hade tankar på att bryta. Ganska snabbt insåg jag att bara ett varv till krävs för att klara både maraton och ultra. Därför samlade jag mig för ett sista varv. Varvet blev inte vackert och våndades med rejäla magproblem. Strax efter markeringen för tre kilometer började jag förbrilt att leta efter en toalett utan att hitta någon. Jag tog mig samman och försökte tänka på annat. När jag såg markeringen för sex kilometer kom en lättnad att bara ha 700 meter kvar. Det var en fröjd att göra upploppet påhejad av familjen. Känslan att passera mållinjen var obeskrivligt. Jag hade dessutom fyra minuter tillgodo om jag mot förmodan skulle vilja göra ännu ett varv. Detta blev såklart inte fallet. Jag hade trots allt blivit ultralöpare.

Det är konst att kunna äta och springa. Detta är ingenting jag är bra på eller min mage klarar av. Finderar även över om det kan vara så att min kropp inte klarar sockerchocken med godis, kakor och bullar. Jag har under långt tid levt ett liv av nästan inget socker alls. Bara en tanke. Till kommande ultralopp måste jag prova mig fram till rätt modell för mig.

Bortsett från magen var kroppen väldigt fräsch efter sju varv. Med det i åtanke hade jag mycket väl kunnat nå mitt uppsatta mål på 50 miles. Det är ett styrkebesked att veta att kroppen håller för långa distanser, ultradistanser.

Nästa ultralopp har jag inte börjat kika på ännu, men det kommer att bli fler. Detta har inte avskräckt mig ett dugg utan tvärtom. Jag blev trots allt ultralöpare på mitt första försöket.

Nu väntar två dagars vila, söndag och måndag. På tisdag står jag åter på startlinjen. Då deltar jag nämligen i Wallanderloppet i Ystad. Det blir en betydligt kortare distans, bara 6 km.

Avslutningsvis vill jag gratulera Niclas Gällentoft och Jenny-Ann Ehrling som vann sina klasser på 26 respektive 23 varv. En enastående prestation av bägge!

  Kommentera

Löpning

Debuterar som ultralöpare

  Inga kommentarer

Det är exakt en vecka till jag debuterar som ultralöpare. Det är en sak att vara löpare eller långdistanslöpare, men ultralöpare. Nästa lördag den 8 juli sker i alla fall debuten i Backyard Ultra Sydkusten. Jag är helt novis i dessa sammanhang men jag kommer inte att ge mig i första taget, då jag både är envis och har vinnarskalle.

Upplägget kring ett ”backyard ultra” är att man springer en bana på 6,7 km eller exakt 6706 meter som man måste klara av på max en timma. Detta för att kunna starta nästa varv som startar varje heltimma och står man inte vid startlinjen då så är man utslagen. Det handlar alltså om att orka springa flest varv.

Svenska rekorden för ”backyard ultra” är 33 varv för män och och 31 varv för kvinnor. Då pratar vi distanser över 200 km. Övermäktiga distanser och ungefär så mycket som jag springer under en hel månad.

Det är svårt att veta hur jag kommer att känna mig efter fyra varv (26,8 km) till exempel, då har jag redan tagit mig över min längsta distans (19 km) hittills. Å andra sidan är min längsta distans avverkad i en följd och i 5 minuters tempo. Något sådant tempo kommer jag definitivt inte att hålla under ultraloppet. Jag älskar att analysera och har såklart gjort det kring detta med. Håller jag 6:30-tempo per varv så tar jag mig runt på 43 minuter och har således 17 minuter på mig i varvningsområdet att ”preppa” för nästa varv. Sedan kan jag justera upp eller ned helt efter hur jag känner mig, men jag vill ha minst fem minuter på mig i varvningsområdet och då kan jag ligga i 8:15-tempo för att klara det.

Mål är det som driver mig hela tiden och självklart har jag ett sådant inför ultradebuten. Om jag ser till hur jag har utvecklats som löpare och vad jag har presterat hittills samt till uppläget kring ett ”backyard ultra”, så är mitt huvudmål 50 miles (80,4 km). Det är fin distans för en ultralöpare. Om jag mäktar med mer så är det bara en bonus, till exempel är 15 varv 100 km. Det skulle helt klart vara magiskt!

Jag ser detta som ett äventyr och en utmaning, och jag är mycket där för att se och lära. Det är något med ultralöpning som fascinerar mig. Med det sagt, så kommer jag såklart att genomföra fler ultralopp framledes.

Under hela ultran kommer jag att dela med mig om allt som händer, från mitt första till sista varv. Om ni inte redan följer mig på Instagram så gör det, för där kommer all min rapportering att ske. Och har ni vägarna förbi Trelleborg nästa lördag så får ni gärna komma och heja fram mig varv efter varv.

  Kommentera

Löpning

Medverkar i Löppodden

  Inga kommentarer

För en tid sedan blev jag kontaktad av Patrik (patrikrunner) som har podcasten Löppodden. Han frågade mig om jag ville medverka i ett specialavsnitt av hans pod, ”Löppodden ringer upp”. Jag svarade omgående ja till det. Det kändes hedrande att bli tillfrågad. Med andra ord, det var ingenting att ens fundera över.

Löppodden är en ganska ny pod med inriktning på löpning, såklart. Bland annat har ultralöparen Åsa Aideborn och friidrottschefen Niklas Wallenlind medverkat tidigare. Patrik som leder podden är själv duktig och flitig löpare. Det ska bli både spännande och intressant att medverka och förhoppningvis kan jag inspirera och motivera någon eller några.

Specialavsnittet jag medverkar i kommer att spelas in imorgon onsdag. Exakt när avsnittet kommer att släppas offentligt vet jag inte ännu. Men om jag skulle få tippa, så bör det vara tillgängligt bland annat på iTunes någon gång under nästa vecka.

Uppdatering: Avsnittet kommer att släppas lagom till midsommarhelgen.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Malmöloppet 2017

  Inga kommentarer

Nästan en månad sedan mitt förra lopp. Alldeles för långt tid emellan lopp tycker jag. Malmöloppet gick av stapeln den gångna helgen (10 juni) med start och mål på Tallriken i Pildammsparken. Med andra ord ett stadslopp som är flackt och lättsprungit. Redan innan loppet hade jag en bra uppfattning om banan.

Eftersom Lundaloppet var en liten besvikelse så hade jag som mål att göra betydligt bättre ifrån mig. Jag fick uppgifter om att Malmöloppet bara var 9,7 km, det var det inte utan banan var ganska så exakt 10 km. Jag hade därför till en början ett mål på 46 minuter, men när jag insåg att banan verkligen är 10 km, så justera jag upp målet till en sluttid runt 47 minuter och gärna under.

Jag kom till Pildammsparken cirka en och en halvtimma innan starten. Solen sken, och det var varmt och skönt. Det var inte för varmt utan alldeles lagom. Tallriken i Pildammsparken är lite som en gryta. När nummerlappen var hämtad gick jag en runda på området, besökte bland annat Runners Stores tält och tittade på löparskor. Självklart, Saucony. En halvtimma innan starten började jag varma upp, det blev lite rörelseövningar och några lugna varv runt området. Allt kändes väldigt bra och formen var god.

Fem minuter innan starten tog min position vid startlinjen. Jag var nog lite sent på det, för jag hamnade ganska långt bak i startfältet och det var svårt att ta sig fram på grund av den pågående uppvärmning. Trängde mig i alla fall fram till strax bakom farthållaren för 50 minuter. När startskottet gick av så handlade främst om att ta mig framåt i fältet och kanske ta rygg på någon som höll bra tempo. Första och andra kilometern presterade jag kilometertider under 4:30 och den tredje kilometern strax över 4:30. Det gick med andra ord snabbt. Tappade lite tempo efter den snabba öppningen men det gick så pass snabbt att jag presterade nytt personbästa på halvmilen 22:58. Det är jag riktigt nöjd att nu vara under 23 minuter på halvmilen.

Andra halvan av loppet höll jag ihop det bra. Samtliga kilometertider under 5 minuter och sedan blixtrade jag till då och då, bland annat på den sjunde kilometern då jag presterade runt 4:30 igen. Om första halvan av loppet gick lite i utkanten av city, så gick andra halvan verkligen mitt i smeten (Malmö Live, Lilla torg, Gustav Adolfs torg, Kungsparken och Slottsparken). Med tanke på det fina vädret så var det en fröjd att springa loppet och stora delar av loppet sprangs som tur var i skugga.

Sista biten försökte jag verkligen pressa på för att slå mitt personbästa på milen, men tror att den snabba öppningen tog ut sin rätt. Noterade sluttiden 47:18 i mål och det vill säga ynka fyra sekunder från mitt personbästa. Placerade mig 187 av 713 löpare som gick i mål. Det är värt att notera att jag låg 189 efter halva loppet, med andra ord höll jag placeringen samt plockade två placeringar. Det känns riktigt bra, dessutom personbästat på halvmilen och de snabba första tre kilometerna tar jag verkligen med mig. Jag känner att farten finns i mig, men jag måste bara orka hålla i.

Malmöloppet kommer jag att återkomma till. Bra anordnat och bra utfört. Det enda minuset jag har att ge är att uppvärmningen äger rum mitt i startfältet. Det var svårt att tränga sig framåt under tiden den pågick. Ut med uppvärmningen på fältet och kanske påbörja den lite tidigare.

Nu är jag tävlingsledig några veckor. Egentligen hade jag tänkt springa Blentarpsmilen under midsommarhelgen, men tog ett beslut att inte göra det. Jag vill istället lägga fullt fokus på mitt första ultralopp den 8 juli i Trelleborg. Ni kan inte ana hur taggad och peppad jag är inför detta. Älskar utmaningar och Backyard Ultra Sydkusten (BUS) är verkligen det. Jag är redan i full gång med min planering och mitt upplägg inför loppet. Det finns ett minimum mål som jag har satt upp och det är 50 miles (80 km). Men det skulle vara fantastiskt mäktigt att springa 100 km. Eftersom jag är debutant i dessa sammanhang, så tar jag det lite som det kommer och sedan bestämmer dagsformen en hel del.

  Kommentera

Kost

LöparNilles Vinnarlimpa

  Inga kommentarer

Vill man ha ett riktigt bra bröd för sitt aktiva liv, så får man ta saken i egna händer. Det gjorde jag. Jag har testat mängder med ”köpbröd” med bra ingredienser, men antingen är det något saknas eller så är det inte gott. Och det ska vara gott att leva. Därför komponera jag ihop ett eget bröd, baserat på ett gammalt familjerecept för filmjölksbröd. Resultatet blev ”LöparNilles Vinnarlimpa” och nu delar jag med mig av receptet.

Receptet (en limpa)
4,5 dl naturell filmjölk (1,5 % fetthalt)
1 dl mörk sirap
1,5 dl havregryn
2,5 dl grovt rågmjöl
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl Manitoba Cream
1 dl chiafrön
2 tsk bikarbonat
1 tsk brödkrydd
1 dl hasselnötter
1 dl valnötter
1 dl solroskärnor
1 dl russin

Gör så här:

  1. Ställ ugnen på 200 grader (vanlig ugn) eller 180 grader (varmluftsugn).
  2. Hacka hasselnötterna och valnötterna grovt.
  3. Blanda alla ingredienserna ordentligt i en bunke. Degen ska vara kladdig.
  4. Smöra och bröda en avlång bakform.
  5. Häll över degen i formen och jämna till den. Strö över lite havregryn.
  6. Sätt in formen i mitten av ugnen i 45 minuter. Efter ungefär halva tiden, täck formen med ett bakplåtspapper.

Till er som räknar kalorier så är 100 gram ungefär 275 kalorier.

Smaklig spis!

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Lundaloppet 2017

  Inga kommentarer

Loppen har kommit tätt för mig på sistone. Igår var det mitt tredje lopp på fyra veckor. Trots det och min sedvanliga träningsdos så känner jag mig varken trött eller sliten.

Igår gick alltså Lundaloppet av stapeln. Jag hade inte sprungit det tidigare, så jag visste inte vad som väntade. Å andra sidan brukar stadslopp passa mig väl, men ändå blev loppet en liten besvikelse.

Anlände till Lunds Idrottsplats med strax över timman kvar till start. Det rådde näst intill sommarvärme i Lund, med andra ord strålande sol. Hämtade ut min nummerlapp tämligen omgående och träffade sedan upp min ”fanclub”.

Efter ett toalettbesök med halvtimman kvar till start, så började jag att värma upp med lätt löpning och övningar. Det kändes så bra som det brukar kännas på uppvärmningen och jag kände mig taggad.

Mitt mål med loppet var att gå under 47 minuter och hade tänkt ta rygg på farthållaren för en sluttid runt 45 minuter. Därför tog jag position vid markeringen för sluttiden vid start och sedan var det bara följa farthållaren med grön ballong. Det var planen.

När startskottet gick av så var det sisådär 2500 löpare som skulle ge sig iväg, med andra ord var det trångt de första 300-400 meterna. När fältet väl hade spridit ut sig så kunde jag sträcka ut steget och första kilometern låg jag helt jämt med farthållaren. Och jag kunde se farthållaren fram till cirka 3 km sedan tappade jag honom ur sikte.

Lundaloppet är det största loppet jag hittills har deltagit i och jag var inte riktigt van vid mängden löpare och att de sprang kors och tvärs. Behärskade det okej men jag måste bli tuffare.

Nåväl, efter 3 km sprang jag bara på och hoppades lite på det bästa. Hittade ingen medlöpare att kunna ta rygg på. Några tunga kilometer följde sedan blixtra jag till på den sjätte kilometern med 4:44 min/km. Sedan dök tempot igen, men jag kunde avsluta bra. I mål fick tiden 49:01, alltså 4:54 min/km. Det var inte alls vad jag hade väntat mig och lite besvikelse smög sig in. Placerade mig 582 av 2356 löpare som tog sig i mål.

Jag hade förvisso ”mörkat” en långdragen hosta men den hade inte stört inför och störde inte under loppet heller. Dessutom har jag känt att formen har varit god. Sedan är jag mer en morgon- och kvällslöpare. Loppet gick på eftermiddagen och det är jag inte riktigt van vid. Svårt att tagga till, till en ovan tidpunkt för mig. Värmen kom också från ingenstans igår efter ett par kyliga dagar. Vad som än påverkade resultatet så tänker jag inte hitta någon bortförklaring. Det var helt enkelt inte min dag.

Besvikelsen har lagt sig nu och jag är ganska nöjd med loppet. För ett år sedan hade jag inte ens börjat springa. Det är trots allt mäktiga kontraster mellan då och nu, så sett till helheten är jag nöjd.

Nu kommer jag träna på som vanligt och följa min träningsplan. Det är nämligen ett par veckor till innan nästa lopp. Den 10 juni springer jag nästa som är Malmöloppet.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Heleneholms 10 km 2017

  Inga kommentarer

I samband med Heleneholms marathon och halvmarathon i Malmö anordnas även ett lopp på distansen 10 km. Samma bana för alla loppen men man springer dem en, två eller fyra gånger. Banan är på gång- och cykelvägar och mestadels i bostadsområden. Med andra ord en bana som är relativt platt och liknar det jag vanligtvis springer. Jag kände därför en stor förhoppning om en bra tid och minst personbästa på milen.

Start och mål för loppet eller loppen är Heleneholms IP strax innan Malmös innersta delar. En idrottsplats med bra faciliteter. Allt var mycket bra anordnat.

Vädret hade mer att önska, det var ihållande regn och ruggigt. Det blev extra uppvärmning för att komma upp i värme. Jag väntade även extra länge med att ta av mig överdragskläderna för att bibehålla värmen.

Fem minuter innan starten ställde jag upp mig vid startlinjen tillsammans med de andra löparna. Kända Henrik Orre som sprang med barn i barnvagn, ställde frågan om någon planerade att springa på 35 minuter för då hängde han gärna på. Herr Orre hade som mål att sätta svenskt rekord med barnvagn, vilket han också gjorde med 33:45. Imponerande!

När startskottet ljöd så satte jag bra fart från första löpsteg för att eventuellt kunna ta rygg på en bra löpare. Första kilometern prestera jag på 4:23. Istället för att ta rygg så tog någon rygg på mig tidigt. Jag fick sedan rygg på en Björnstorpslöpare och höll i över några kilometer. Det gjorde att jag kunde skaka av mig löparen som jag själv hade i rygg. Vid markering 5 km notera jag 23:00 som är nytt personbästa med över 20 sekunder. Redan några kilometer innan anade jag att en bra sluttid var på gång.

Jag fick till slut släppa Björnstorpslöparen och låg sedan själv för ett tag. Sprang om löpare som deltog i marathon- och halvmarathonklassen. Vid 7 km blev jag omsprungen av en löpare i min klass. Jag hetsade inte upp mig över det utan fortsatte att mata på i mitt tempo och höll andra löpare bakom mig. Sista kilometern kände jag mig väl tillfreds och var inte särskilt trött.

Med 100 eller 150 meter kvar känner jag någon som kommer upp i rygg på mig. Det var han som tog rygg på mig tidigt. Han hade legat väntat och på upploppet drog han på och tog sig förbi. Han blev sekunden snabbare än mig. Jag grämer mig fortfarande lite över det och jag skojade ganska friskt med honom i mål.

Så hur gick det då för mig? Jag stoppade min löparklocka i mål på tiden 47:14 (4:43 min/km). Tiden är personbästa på milen med över minuten. Just den tiden blev även den officiella sluttiden för mig. I klassen motion herrar sprang jag in på plats 19 och plats 20 med damerna inräknade.

Jag är ofattbart nöjd med tiden och hela loppet, och hur det utvecklade sig. Dessutom passade loppet mig klockrent som den asfaltslöpare jag är. Det är även skönt att veta att jag kan matcha andra löpare. Med andra ord tar jag med mig mycket positivt från loppet.

Kommande helg är jag tävlingsledig och använder den tiden för att slipa formen inför Lundaloppet den 13 maj. Med bibehålla form hoppas jag att det kan bära långt även där.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Skrylleloppet 2017

  Inga kommentarer

Första tävlingsloppet för året blev otippat ett terränglopp i naturreservatet Skrylle strax utanför Lund. Jag som är en asfaltslöpare älskar stadslopp. Skrylleloppet är den raka motsatsen. Det är en total stigning på 136 meter, enligt RaceONE. Långt ifrån de stigningar som jag brukar vara van vid.

Skryllegården är loppets start och mål. En dryg timma innan starten kom jag till loppets huvudområde. Hämtade direkt ut min nummerlapp. Träffade sedan en gammal kollega som är en erfaren löpare och någon jag lärt mig mycket utav gällande löpning. Vi pratade lite om loppet och han nämner då att vid 8 km kommer en rejäl stigning i etapper. Jag hade sett banprofilen så jag visste lite vad det handlade om.

Banprofilen för Skrylleloppets 10 km.

Jag gick runt lite på området och orientera mig. Sedan gjorde jag ett toalettbesök, bytte om till mina tävlingskläder från Abstrakt Reklam och efter det började jag värma upp (jogg och övningar). Det var ruggigt kallt när solen gick i moln. Dessutom kom det en hagelskur cirka tjugo minuter innan starten. Men lagom till start kom dock solen fram och värmde något. Jag tog min position vid starten. Försökte studsa och gå på stället för att hålla värmen.

När startskottet ljöd började som vanligt alla att rusa. Jag har börjat lära mig nu att det gynnar ingen och minst sig själv. Istället sprang jag i mitt tempo. Första kilometern gick i 4:45-tempo. Under ett terränglopp som detta kan man glömma jämna kilometertider. Fram till 8 km presterade jag kilometertider mellan 4:35 och 5:09. Jag var väl till freds med det och kände mig varken trött eller tung. Det var verkligen varierande underlag under hela loppet, från bra och packade skogsstigar till stenigt och gropigt. Och på sina ställen även lerigt.

Vid strax efter 8 km så kom då den rejäla stigningen. Den kom i fyra etapper. Första stigningen behärska jag väl. Försökte sedan spara på krafterna till nästa stigning som även den gick bra men den var betydligt mer brant. Vid tredje stigningen började det kännas i benen och precis i slutet av den kände jag lite mjölksyra. Den kunde jag springa av mig innan sista stigningen som jag tyckte gick av bara farten. Under de två kilometerna som stigning varade så sjönk mitt tempo väsentligt 5:17 respektive 5:58 min/km. De sista 700-800 meterna drog jag på med lite hjälp av nedförsbacke och höll då 4:34-tempo.

Passerade mållinjen på tiden 48:11 som är den officiella sluttiden från Neptron. Den tiden är jag väldigt nöjd med eftersom jag inte är någon terränglöpare. Enligt Neptron hade jag en genomsnittlig kilometertid på 4:49 men den var snarare 4:54. Neptron räknar på 10 km, men banan var bara 9,84 km. Det kvittar, jag är riktigt nöjd och det handlar trots allt om årets första lopp för mig. Tiden gav mig i alla fall placering 198 av 500 löpare. Med andra ord hade jag fler löpare bakom mig än framför mig.

Pratade lite till med min gamla kollega efter loppet som förresten sprang Skrylleloppet 39:41. Han berättade för mig att första gången han sprang loppet så sprang han på 52 minuter och andra gången på 50 minuter. När jag fick höra det växte min sluttid i loppet något väsentligt i mina ögon och sett till det att jag har varit löpare i endast elva månader.

Skrylleloppet kommer jag absolut att återvända till nästa år. Varierande och utmanande. Det gillar jag!

Nästa lördag är det dags för nästa lopp för min del. I samband med Heleneholms Marathon i Malmö så anordnas även ett lopp på 10 km som jag ska springa. Efter årsdebuten är det bara trappa upp och ge järnet.

  Kommentera

Löpning

Första tävlingsloppet närmar sig

  Inga kommentarer

Äntligen! Det är fem månader sedan jag sprang ett tävlingslopp sist. Det var Yddingeloppet i slutet av oktober. Det är en pirrande känsla i kroppen inför Skrylleloppet på lördag den 22 april. Jag kan säga att det ska bli spännande att se vad jag kan prestera på mitt första lopp för året.

Inför Skrylleloppet behöver jag inte oroa mig för formen. Den senaste veckan har den varit gryende. Presterat flera personbästan, bland annat 48:48 på milen och 23:34 på halvmilen. Utvecklingskurvan pekar alltså fortsatt uppåt och kroppen känns bra. En mindre förkylning har härjat i min kropp under lite mer än en vecka nu men den påverkar varken mig eller min löpning.

Vad har jag för förväntningar på Skrylleloppet? Det är som sagt första loppet för året och det är första gången jag springer det. Det är ett skogslopp och jag är van att nöta asfalt. Tar jag det med i beräkningarna så tror jag och hoppas på att jag ska springa loppet på SUB 50, alltså en sluttid under 50 minuter. På mina långpass den senaste tiden har jag lagt in allt fler backar för Skrylle är allt annat än platt. Enligt min smarta löparklocka, så förutsäger den att jag ska springa en tävlingsmil på 43:12. Där är jag inte riktigt än, men väldigt smickrande att ”den” tror på mig.

Eftersom jag har gjort några ändringar i mitt tävlingsschema för året så återfinns ett uppdaterat tävlingsschema nedan. Bland annat springer jag ultraloppet BUS i juli och Malmö Höstmil har blivit Malmö Halvmarathon. Det blir alltså en halvmara redan i år är det tänkt. Det kommer att tillkomma fler lopp. Målet för mig är att delta i femton lopp under året.

Mina tävlingslopp 2017 (uppdaterad)

DatumLopp, Distans, Ort
22 aprilSkrylleloppet, 10 km, Södra Sandby
13 majLundaloppet, 10 km, Lund
16 majBlodomloppet, 10 km, Malmö
10 juniMalmöloppet, 10 km, Malmö
25 juniBlentarpsmilen, 10 km, Blentarp
8 juliBUS 2017 - "Det skånska originalet", Trelleborg
11 juliWallanderloppet, 6 km, Ystad
15 juliRockRejset, 3,5 km, Svedala
26 augustiTrelleborgsloppet, 10 km, Trelleborg
2 septemberMidnattsloppet, 10 km, Malmö
30 septemberMalmö Halvmarathon, 21 km, Malmö
29 oktoberYddingeloppet, 12 km, Svedala

  Kommentera

STÄNDIGT PÅHEJAD AV