Kategori: Löpning (sida 2 av 3)

Löpning

Racerapport: Malmöloppet 2017

  Inga kommentarer

Nästan en månad sedan mitt förra lopp. Alldeles för långt tid emellan lopp tycker jag. Malmöloppet gick av stapeln den gångna helgen (10 juni) med start och mål på Tallriken i Pildammsparken. Med andra ord ett stadslopp som är flackt och lättsprungit. Redan innan loppet hade jag en bra uppfattning om banan.

Eftersom Lundaloppet var en liten besvikelse så hade jag som mål att göra betydligt bättre ifrån mig. Jag fick uppgifter om att Malmöloppet bara var 9,7 km, det var det inte utan banan var ganska så exakt 10 km. Jag hade därför till en början ett mål på 46 minuter, men när jag insåg att banan verkligen är 10 km, så justera jag upp målet till en sluttid runt 47 minuter och gärna under.

Jag kom till Pildammsparken cirka en och en halvtimma innan starten. Solen sken, och det var varmt och skönt. Det var inte för varmt utan alldeles lagom. Tallriken i Pildammsparken är lite som en gryta. När nummerlappen var hämtad gick jag en runda på området, besökte bland annat Runners Stores tält och tittade på löparskor. Självklart, Saucony. En halvtimma innan starten började jag varma upp, det blev lite rörelseövningar och några lugna varv runt området. Allt kändes väldigt bra och formen var god.

Fem minuter innan starten tog min position vid startlinjen. Jag var nog lite sent på det, för jag hamnade ganska långt bak i startfältet och det var svårt att ta sig fram på grund av den pågående uppvärmning. Trängde mig i alla fall fram till strax bakom farthållaren för 50 minuter. När startskottet gick av så handlade främst om att ta mig framåt i fältet och kanske ta rygg på någon som höll bra tempo. Första och andra kilometern presterade jag kilometertider under 4:30 och den tredje kilometern strax över 4:30. Det gick med andra ord snabbt. Tappade lite tempo efter den snabba öppningen men det gick så pass snabbt att jag presterade nytt personbästa på halvmilen 22:58. Det är jag riktigt nöjd att nu vara under 23 minuter på halvmilen.

Andra halvan av loppet höll jag ihop det bra. Samtliga kilometertider under 5 minuter och sedan blixtrade jag till då och då, bland annat på den sjunde kilometern då jag presterade runt 4:30 igen. Om första halvan av loppet gick lite i utkanten av city, så gick andra halvan verkligen mitt i smeten (Malmö Live, Lilla torg, Gustav Adolfs torg, Kungsparken och Slottsparken). Med tanke på det fina vädret så var det en fröjd att springa loppet och stora delar av loppet sprangs som tur var i skugga.

Sista biten försökte jag verkligen pressa på för att slå mitt personbästa på milen, men tror att den snabba öppningen tog ut sin rätt. Noterade sluttiden 47:18 i mål och det vill säga ynka fyra sekunder från mitt personbästa. Placerade mig 187 av 713 löpare som gick i mål. Det är värt att notera att jag låg 189 efter halva loppet, med andra ord höll jag placeringen samt plockade två placeringar. Det känns riktigt bra, dessutom personbästat på halvmilen och de snabba första tre kilometerna tar jag verkligen med mig. Jag känner att farten finns i mig, men jag måste bara orka hålla i.

Malmöloppet kommer jag att återkomma till. Bra anordnat och bra utfört. Det enda minuset jag har att ge är att uppvärmningen äger rum mitt i startfältet. Det var svårt att tränga sig framåt under tiden den pågick. Ut med uppvärmningen på fältet och kanske påbörja den lite tidigare.

Nu är jag tävlingsledig några veckor. Egentligen hade jag tänkt springa Blentarpsmilen under midsommarhelgen, men tog ett beslut att inte göra det. Jag vill istället lägga fullt fokus på mitt första ultralopp den 8 juli i Trelleborg. Ni kan inte ana hur taggad och peppad jag är inför detta. Älskar utmaningar och Backyard Ultra Sydkusten (BUS) är verkligen det. Jag är redan i full gång med min planering och mitt upplägg inför loppet. Det finns ett minimum mål som jag har satt upp och det är 50 miles (80 km). Men det skulle vara fantastiskt mäktigt att springa 100 km. Eftersom jag är debutant i dessa sammanhang, så tar jag det lite som det kommer och sedan bestämmer dagsformen en hel del.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Lundaloppet 2017

  Inga kommentarer

Loppen har kommit tätt för mig på sistone. Igår var det mitt tredje lopp på fyra veckor. Trots det och min sedvanliga träningsdos så känner jag mig varken trött eller sliten.

Igår gick alltså Lundaloppet av stapeln. Jag hade inte sprungit det tidigare, så jag visste inte vad som väntade. Å andra sidan brukar stadslopp passa mig väl, men ändå blev loppet en liten besvikelse.

Anlände till Lunds Idrottsplats med strax över timman kvar till start. Det rådde näst intill sommarvärme i Lund, med andra ord strålande sol. Hämtade ut min nummerlapp tämligen omgående och träffade sedan upp min ”fanclub”.

Efter ett toalettbesök med halvtimman kvar till start, så började jag att värma upp med lätt löpning och övningar. Det kändes så bra som det brukar kännas på uppvärmningen och jag kände mig taggad.

Mitt mål med loppet var att gå under 47 minuter och hade tänkt ta rygg på farthållaren för en sluttid runt 45 minuter. Därför tog jag position vid markeringen för sluttiden vid start och sedan var det bara följa farthållaren med grön ballong. Det var planen.

När startskottet gick av så var det sisådär 2500 löpare som skulle ge sig iväg, med andra ord var det trångt de första 300-400 meterna. När fältet väl hade spridit ut sig så kunde jag sträcka ut steget och första kilometern låg jag helt jämt med farthållaren. Och jag kunde se farthållaren fram till cirka 3 km sedan tappade jag honom ur sikte.

Lundaloppet är det största loppet jag hittills har deltagit i och jag var inte riktigt van vid mängden löpare och att de sprang kors och tvärs. Behärskade det okej men jag måste bli tuffare.

Nåväl, efter 3 km sprang jag bara på och hoppades lite på det bästa. Hittade ingen medlöpare att kunna ta rygg på. Några tunga kilometer följde sedan blixtra jag till på den sjätte kilometern med 4:44 min/km. Sedan dök tempot igen, men jag kunde avsluta bra. I mål fick tiden 49:01, alltså 4:54 min/km. Det var inte alls vad jag hade väntat mig och lite besvikelse smög sig in. Placerade mig 582 av 2356 löpare som tog sig i mål.

Jag hade förvisso ”mörkat” en långdragen hosta men den hade inte stört inför och störde inte under loppet heller. Dessutom har jag känt att formen har varit god. Sedan är jag mer en morgon- och kvällslöpare. Loppet gick på eftermiddagen och det är jag inte riktigt van vid. Svårt att tagga till, till en ovan tidpunkt för mig. Värmen kom också från ingenstans igår efter ett par kyliga dagar. Vad som än påverkade resultatet så tänker jag inte hitta någon bortförklaring. Det var helt enkelt inte min dag.

Besvikelsen har lagt sig nu och jag är ganska nöjd med loppet. För ett år sedan hade jag inte ens börjat springa. Det är trots allt mäktiga kontraster mellan då och nu, så sett till helheten är jag nöjd.

Nu kommer jag träna på som vanligt och följa min träningsplan. Det är nämligen ett par veckor till innan nästa lopp. Den 10 juni springer jag nästa som är Malmöloppet.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Heleneholms 10 km 2017

  Inga kommentarer

I samband med Heleneholms marathon och halvmarathon i Malmö anordnas även ett lopp på distansen 10 km. Samma bana för alla loppen men man springer dem en, två eller fyra gånger. Banan är på gång- och cykelvägar och mestadels i bostadsområden. Med andra ord en bana som är relativt platt och liknar det jag vanligtvis springer. Jag kände därför en stor förhoppning om en bra tid och minst personbästa på milen.

Start och mål för loppet eller loppen är Heleneholms IP strax innan Malmös innersta delar. En idrottsplats med bra faciliteter. Allt var mycket bra anordnat.

Vädret hade mer att önska, det var ihållande regn och ruggigt. Det blev extra uppvärmning för att komma upp i värme. Jag väntade även extra länge med att ta av mig överdragskläderna för att bibehålla värmen.

Fem minuter innan starten ställde jag upp mig vid startlinjen tillsammans med de andra löparna. Kända Henrik Orre som sprang med barn i barnvagn, ställde frågan om någon planerade att springa på 35 minuter för då hängde han gärna på. Herr Orre hade som mål att sätta svenskt rekord med barnvagn, vilket han också gjorde med 33:45. Imponerande!

När startskottet ljöd så satte jag bra fart från första löpsteg för att eventuellt kunna ta rygg på en bra löpare. Första kilometern prestera jag på 4:23. Istället för att ta rygg så tog någon rygg på mig tidigt. Jag fick sedan rygg på en Björnstorpslöpare och höll i över några kilometer. Det gjorde att jag kunde skaka av mig löparen som jag själv hade i rygg. Vid markering 5 km notera jag 23:00 som är nytt personbästa med över 20 sekunder. Redan några kilometer innan anade jag att en bra sluttid var på gång.

Jag fick till slut släppa Björnstorpslöparen och låg sedan själv för ett tag. Sprang om löpare som deltog i marathon- och halvmarathonklassen. Vid 7 km blev jag omsprungen av en löpare i min klass. Jag hetsade inte upp mig över det utan fortsatte att mata på i mitt tempo och höll andra löpare bakom mig. Sista kilometern kände jag mig väl tillfreds och var inte särskilt trött.

Med 100 eller 150 meter kvar känner jag någon som kommer upp i rygg på mig. Det var han som tog rygg på mig tidigt. Han hade legat väntat och på upploppet drog han på och tog sig förbi. Han blev sekunden snabbare än mig. Jag grämer mig fortfarande lite över det och jag skojade ganska friskt med honom i mål.

Så hur gick det då för mig? Jag stoppade min löparklocka i mål på tiden 47:14 (4:43 min/km). Tiden är personbästa på milen med över minuten. Just den tiden blev även den officiella sluttiden för mig. I klassen motion herrar sprang jag in på plats 19 och plats 20 med damerna inräknade.

Jag är ofattbart nöjd med tiden och hela loppet, och hur det utvecklade sig. Dessutom passade loppet mig klockrent som den asfaltslöpare jag är. Det är även skönt att veta att jag kan matcha andra löpare. Med andra ord tar jag med mig mycket positivt från loppet.

Kommande helg är jag tävlingsledig och använder den tiden för att slipa formen inför Lundaloppet den 13 maj. Med bibehålla form hoppas jag att det kan bära långt även där.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Skrylleloppet 2017

  Inga kommentarer

Första tävlingsloppet för året blev otippat ett terränglopp i naturreservatet Skrylle strax utanför Lund. Jag som är en asfaltslöpare älskar stadslopp. Skrylleloppet är den raka motsatsen. Det är en total stigning på 136 meter, enligt RaceONE. Långt ifrån de stigningar som jag brukar vara van vid.

Skryllegården är loppets start och mål. En dryg timma innan starten kom jag till loppets huvudområde. Hämtade direkt ut min nummerlapp. Träffade sedan en gammal kollega som är en erfaren löpare och någon jag lärt mig mycket utav gällande löpning. Vi pratade lite om loppet och han nämner då att vid 8 km kommer en rejäl stigning i etapper. Jag hade sett banprofilen så jag visste lite vad det handlade om.

Banprofilen för Skrylleloppets 10 km.

Jag gick runt lite på området och orientera mig. Sedan gjorde jag ett toalettbesök, bytte om till mina tävlingskläder från Abstrakt Reklam och efter det började jag värma upp (jogg och övningar). Det var ruggigt kallt när solen gick i moln. Dessutom kom det en hagelskur cirka tjugo minuter innan starten. Men lagom till start kom dock solen fram och värmde något. Jag tog min position vid starten. Försökte studsa och gå på stället för att hålla värmen.

När startskottet ljöd började som vanligt alla att rusa. Jag har börjat lära mig nu att det gynnar ingen och minst sig själv. Istället sprang jag i mitt tempo. Första kilometern gick i 4:45-tempo. Under ett terränglopp som detta kan man glömma jämna kilometertider. Fram till 8 km presterade jag kilometertider mellan 4:35 och 5:09. Jag var väl till freds med det och kände mig varken trött eller tung. Det var verkligen varierande underlag under hela loppet, från bra och packade skogsstigar till stenigt och gropigt. Och på sina ställen även lerigt.

Vid strax efter 8 km så kom då den rejäla stigningen. Den kom i fyra etapper. Första stigningen behärska jag väl. Försökte sedan spara på krafterna till nästa stigning som även den gick bra men den var betydligt mer brant. Vid tredje stigningen började det kännas i benen och precis i slutet av den kände jag lite mjölksyra. Den kunde jag springa av mig innan sista stigningen som jag tyckte gick av bara farten. Under de två kilometerna som stigning varade så sjönk mitt tempo väsentligt 5:17 respektive 5:58 min/km. De sista 700-800 meterna drog jag på med lite hjälp av nedförsbacke och höll då 4:34-tempo.

Passerade mållinjen på tiden 48:11 som är den officiella sluttiden från Neptron. Den tiden är jag väldigt nöjd med eftersom jag inte är någon terränglöpare. Enligt Neptron hade jag en genomsnittlig kilometertid på 4:49 men den var snarare 4:54. Neptron räknar på 10 km, men banan var bara 9,84 km. Det kvittar, jag är riktigt nöjd och det handlar trots allt om årets första lopp för mig. Tiden gav mig i alla fall placering 198 av 500 löpare. Med andra ord hade jag fler löpare bakom mig än framför mig.

Pratade lite till med min gamla kollega efter loppet som förresten sprang Skrylleloppet 39:41. Han berättade för mig att första gången han sprang loppet så sprang han på 52 minuter och andra gången på 50 minuter. När jag fick höra det växte min sluttid i loppet något väsentligt i mina ögon och sett till det att jag har varit löpare i endast elva månader.

Skrylleloppet kommer jag absolut att återvända till nästa år. Varierande och utmanande. Det gillar jag!

Nästa lördag är det dags för nästa lopp för min del. I samband med Heleneholms Marathon i Malmö så anordnas även ett lopp på 10 km som jag ska springa. Efter årsdebuten är det bara trappa upp och ge järnet.

  Kommentera

Löpning

Första tävlingsloppet närmar sig

  Inga kommentarer

Äntligen! Det är fem månader sedan jag sprang ett tävlingslopp sist. Det var Yddingeloppet i slutet av oktober. Det är en pirrande känsla i kroppen inför Skrylleloppet på lördag den 22 april. Jag kan säga att det ska bli spännande att se vad jag kan prestera på mitt första lopp för året.

Inför Skrylleloppet behöver jag inte oroa mig för formen. Den senaste veckan har den varit gryende. Presterat flera personbästan, bland annat 48:48 på milen och 23:34 på halvmilen. Utvecklingskurvan pekar alltså fortsatt uppåt och kroppen känns bra. En mindre förkylning har härjat i min kropp under lite mer än en vecka nu men den påverkar varken mig eller min löpning.

Vad har jag för förväntningar på Skrylleloppet? Det är som sagt första loppet för året och det är första gången jag springer det. Det är ett skogslopp och jag är van att nöta asfalt. Tar jag det med i beräkningarna så tror jag och hoppas på att jag ska springa loppet på SUB 50, alltså en sluttid under 50 minuter. På mina långpass den senaste tiden har jag lagt in allt fler backar för Skrylle är allt annat än platt. Enligt min smarta löparklocka, så förutsäger den att jag ska springa en tävlingsmil på 43:12. Där är jag inte riktigt än, men väldigt smickrande att ”den” tror på mig.

Eftersom jag har gjort några ändringar i mitt tävlingsschema för året så återfinns ett uppdaterat tävlingsschema nedan. Bland annat springer jag ultraloppet BUS i juli och Malmö Höstmil har blivit Malmö Halvmarathon. Det blir alltså en halvmara redan i år är det tänkt. Det kommer att tillkomma fler lopp. Målet för mig är att delta i femton lopp under året.

Mina tävlingslopp 2017 (uppdaterad)

DatumLopp, Distans, Ort
22 aprilSkrylleloppet, 10 km, Södra Sandby
13 majLundaloppet, 10 km, Lund
16 majBlodomloppet, 10 km, Malmö
10 juniMalmöloppet, 10 km, Malmö
25 juniBlentarpsmilen, 10 km, Blentarp
8 juliBUS 2017 - "Det skånska originalet", Trelleborg
11 juliWallanderloppet, 6 km, Ystad
15 juliRockRejset, 3,5 km, Svedala
26 augustiTrelleborgsloppet, 10 km, Trelleborg
2 septemberMidnattsloppet, 10 km, Malmö
30 septemberMalmö Halvmarathon, 21 km, Malmö
29 oktoberYddingeloppet, 12 km, Svedala

  Kommentera

Löpning

En del av Sweden Runners

  Inga kommentarer

Att kunna inspirera och motivera andra är något som jag verkligen brinner för. Nu har jag fått möjligheten att göra just det genom att leda min egen löpargrupp. Lyckan är såklart enorm!

För några veckor sedan kontakta Sweden Runners mig och undrade om jag ville bli ledare hos dem. De hade följt och uppmärksammat min resa, som jag gjort från överviktig till långdistanslöpare. De tycker den är något alldeles extra. Så jag svarade blixtsnabbt och utan att tänka ja på deras förfrågan.

Sweden Runners är ett löparsällskap som anordnar bland annat löpargrupper, löparresor och tävlingslopp. ”Sällskapet” är i uppbyggnadsfasen under detta år men har redan kommit så pass långt att flera löpargrupper startar redan nu i vår, däribland min. Målet är att Sweden Runners ska växa sakta men säkert och utvecklas vartefter.

Förutom att jag kommer att leda löpargrupp så kommer jag även representera Sweden Runners i alla mina tävlingslopp under året. Det är viktigt att representera något som jag själv är delaktig i och hjälper till att utveckla.

Min löpargrupp är riktad mot nybörjare, så inga förkunskap krävs. Vi tar det steg för steg och skyndar långsamt. Vill du bli en del av min löpargrupp i Svedala strax utanför Malmö? Besök då Sweden Runners hemsida eller Facebook för mer information.

  Kommentera

Löpning

Min utveckling som löpare

  Inga kommentarer

Målet var aldrig att bli löpare. Det enda jag ville var att röra på mig för hälsans skull. Nu, sisådär tio månader senare är långdistanslöpare och står inför en tävlingssäsong med omkring 15 lopp inplanerade från april till oktober. Bakom mig har en utveckling som jag bara hade kunnat drömma om. Det pirrar i hela kroppen att bara tänka på vad jag kan prestera på alla lopp i år. Träning är en sak men tävling är någon helt annan.

Skynda långsamt har hela tiden varit mina ledord. Ändå känner jag att min utveckling inom löpning har gått i en rasande fart. Jag har ännu inte varit löpare i ett år, det är fortfarande bara tio månader. Tempomässigt har jag gått från 8:11 min/km till 4:52 min/km, en skillnad på över tre minuter. Snabbheten har förbättrats avsevärt sedan intervallernas intåg i min träning och det gjorde de så sent som i januari i år.

Redan i mitten av september i fjol prestera jag SUB 30 på halvmilen med tiden 29:58 och nu cirka sju månader senare gör jag halvmilen på tiden 24:22, en differens på över fem och halv minut. Lyckan över 29:58 då var enorm, ungefär som när jag så sent som igår prestera SUB 50 på milen med tiden 49:48. En efterlängtad MILstolpe för mig att nå och SUB 50 var ett av mina mål inför löparåret 2017. Check!

Mina framsteg har hela tiden kommit i sjok. För det mesta har jag tagit tio sekunder per kilometer och sedan har jag legat jämt med det några veckor. Därefter har jag plockat tio sekunder igen och sedan legat jämt, och så vidare.

Trodde aldrig jag skulle bli en löpare under fem minuter per kilometer. Nu är jag det. Många gånger tänker jag, hur bra kan jag bli egentligen? Jag har i alla fall en förhoppning om att prestera ned mot 4:30 min/km. Drömmen skulle absolut vara under fyra minuter per kilometer. Det känns i dagsläget lite väl avlägset och inget som jag heller strävar efter, utan kommer det så kommer det. Låt det ta sin tid, återigen handlar det om att skynda långsamt.

  Kommentera

Löpning

Jag tävlar bara mot mig själv

  Inga kommentarer

Det vi alla kan vara överens om är att jag kommer aldrig bli någon elitlöpare. Däremot kan jag bli så bra som det bara går. Att göra en elitsatsning 10 eller 15 år försent är dumdristigt och tidsmässigt omöjligt med heltidsjobb och tre barn. Men, jag gör ändå en löparsatsning, min egen satsning på löpning. En elitsatsning hade varit att tävla mot andra för att bli bäst, men min satsning handlar bara om att tävla mot mig själv.

Tämligen fort under min viktresa förstod jag att löpning är mitt kall. Det var det där som jag alltid hade saknat och verkligen behövde. Innerst inne är jag en tävlingsmänniska och det gäller allt. Hade jag varit 10 eller 15 år yngre hade jag gjort en elitsatsning inom löpning för att försöka bli bäst. För att ändå väcka tävlingsmänniskan i mig till liv i den löparsatsning jag gör, så handlar det istället om att tävla mot mig själv. Att pressa mig själv att hela tiden prestera bättre och bättre.

Något som jag verkligen älskar så är det statistik. Jag kan verkligen grotta ner mig i min löparstatistik. På så sätt kan jag planera mina löparrundor och lopp baserat på tidigare statistik. Men ingen blir bättre av att stirra sig blint på statistik, inte ens jag. Det handlar trots allt om att prestera när det verkligen gäller, men statistiken kan dock ge en förståelse för det man presterar och vill prestera.

Lopp är absolut något som triggar tävlingsmänniskan i mig, även om jag vet att jag kommer aldrig kommer vinna eller placera mig topp 3, eller topp 10 för den delen. Däremot handlar det alltid om att prestera bättre tider och placeringar. Sedan kan jag villigt erkänna att under lopp kan jag mycket väl tävla mot enstaka löpare och springa om. Att springa om ger både egot och självförtroendet en bra boost. Sedan är alla lopp en folkfest och det får man inte glömma, där alla delar något gemensamt och springer mot samma mål.

Sluta fundera på hur bra du är som löpare genom att mäta dig mot andra. Se på dina egna prestation i löparspåret och sträva hela tiden efter att bli bättre. Bara för att man inte elitsatsar så behöver det inte bli trist och tråkigt.

  Kommentera

Löpning

Springer för Lonesome Runners 2017

  En kommentar

När jag började springa för sisådär nio månader sedan hade jag inga tankar på tillhörighet, att jag skulle representera en klubb. Min hemort Svedala (strax utanför Malmö) har ingen löparklubb heller. Det där var inte riktigt sant. Tätorten Svedala har ingen löparklubb. Däremot har Bara i Svedala kommun en löpargrupp under Bara Friidrottsklubb. Det är tyvärr svårt att träna med en klubb som inte håller sin träning i Svedalas tätort. Resan tur och retur och dessutom är träningen relativt sent på kvällen. Det går inte ihop i mitt livspussel, även om jag mer än gärna hade tränat löpning med andra och representerat en sådan klubb.

Under cirka nio månader har jag tränat löpning helt själv och lagt upp hur jag ska träna med mera. Det är ett ensamt arbete att nöta kilometer efter kilometer men ensamheten har något, något som tilltalar mig. Musik i öronen och sedan bara pinna på, rensa skallen och njuta av varje löpsteg. Däremot skulle jag som sagt inte haft något emot att löpträna med grupp någon dag i veckan och sedan kampera ihop till och under lopp.

Jag har hela tiden byggt min kunskap och erfarenhet om löpning från löpare i min närhet, böcker, tidningar, poddar, YouTube och längs vägen från egna upplevelser och erfarenhet. Bara för det är jag inte fullärd och har mycket kvar att lära. Att träna med en löpargrupp och en erfaren löpledare skulle med all säkerhet ge mig nya dimensioner till min löpning.

Under en längre tid har jag varit en del av en digital och social ”löparklubb”. Där har jag fått oändligt många värdefulla tips och råd längs vägen. Dessutom blivit peppad av andra löpare och förhoppningsvis har jag även peppat andra. ”Löparklubben” som jag skriver om är såklart Lonesome Runners som finns på Facebook som grupp och har över 14.000 medlemmar. Under hösten/vintern gav även gruppen ut boken ”Några varv runt jorden, bara” som innehåller löparberättelser från motionärer till erfarna löpare.

2017 kommer jag alltså att representera Lonesome Runners i alla lopp jag deltar och jag kommer göra det med stolthet och glädje.

  Kommentera

Löpning

Tips på löparpoddar

  En kommentar

Jag älskar att lyssna på poddar och främst poddar om löpning, såklart. Allt om löpning suger jag åt mig som en Wettex-trasa. Lyssnar dock aldrig på poddar när jag springer, då måste jag ha pumpande musik i öronen. Poddar lyssnar jag på när jag vill koppla av, bland annat söndag eftermiddag då jag har fullbordat min träningsvecka och känner mig förbannat duktig.

Det finns några löparpoddar som jag har fastnat för och aldrig missar ett enda avsnitt utav. Flera av dessa har jag även lyssnat ikapp på för att inte missa något värdefullt.

Ewerlöf & Månström
Perfekt radarpar! Malin Ewerlöf som är en föredetta elitlöpare av rang, med enorm erfarenhet och kunskap inom löpning. Det inte hon vet om löpning är inte värt att veta. Petra Månström som är journalisten som började springa först som 33-åring och har bland annat avverkat maratonlopp. Hon är en mediaentreprenör inom löpning. Podden passar löpare på alla nivåer och ger bland annat värdefulla tips och råd inom löpning och träning.

Till podden   

Maratonpodden
Även denna podd leds av Petra Månström. Podden är breddare än ”Ewerlöf & Månström”, då denna handlar om uthållighetssporter som bland annat löpning, triathlon, cykling, längdskidåkning och simning. Petra möter kända och mindre kända personer och samspråkar om träning och livet i största allmänhet. En inspirerande och intressant podd ur flera aspekter.

Till podden   

Möt löparen
Man behöver inte vara känd och elitlöpare för att vara intressant och inspirerande. I journalisten Marcus Åbergs podd ”Möt löparen” intervjuar han löpare på olika nivåer, från elit till motionär och allt däremellan. Fascineras över löparhistorier och löparresor från verkliga löparpersonlighet, precis som du eller jag. Någonstans har vi alla börjat.

Till podden   

Till sist vill jag snabbt nämna en löparpodd till och det är ”Löparsnack”  . En podd där en grupp erfarna löpare träffas och pratar om löpning och livet.

När jag lyssnar på poddar eller podcasts som det också heter, så använder jag mig antingen utav Acast  eller iTunes  . Bägge fungerar alldeles utmärkt för ändamålet.

  Kommentera

STÄNDIGT PÅHEJAD AV