Recension

Jaybird X3 är hörlurar i särklass

  Inga kommentarer

Musik är ett måste för mig när jag springer. Det är minst lika viktigt att ljudet håller högsta möjliga kvalité. Jag har testat en uppsjö med olika hörlurar ända sedan jag började med löpning. Det har handlat om välkända varumärken men även mindre kända. Ingen av dessa har hållit måttet och mina högt ställda krav. Det har resulterat i att jag återgått till mina Apple-hörlurar. Även om Apple-hörlurarna har bra ljud så är de trådbundna och det är en stor nackdel som den aktiva löpare jag är. Sedan ungefär en vecka tillbaka så slipper jag allt sladdtrassel och har njutbart ljud i varje löpsteg.

Eftersom löpning är en väsentlig del av mitt liv så kände jag att det var dags att investera i ett par riktigt bra trådlösa hörlurar. Tidigare har jag bara köpt hörlurar lite på måfå. Det gjorde jag inte denna gång utan jag gjorde en omfattande research. Till slut stod det mellan Jaybird X3 och Miiego AL3 Freedom. Valet föll efter moget övervägande på Jaybird X3.

Redan efter första löprundan med Jaybird X3 var jag ”hookad”. De sitter som de ska och ljudet är riktigt fint. Det finns flera utbytbara delar på hörlurarna så de verkligen kan anpassas till vilket öra som helst. Det är även möjligt att ha dem både över och under örat. Det finns dessutom en app för Jaybirds hörlurar som är en mjukvarubaserad equalizer. Du kan alltså själv bestämma hur ljudet ska låta i just dina hörlurar. Det finns mängder med färdiga inställningar att ladda och använda, om man inte vill experimentera själv med ljudet. Utöver detta finns det naturligtvis det vanliga, som mikrofon och fjärrkontroll för volym med mera.

Batteritiden är bra, jag kan springa ungefär 40 km innan jag måste ladda dem och då är det cirka 10% kvar. Och 40 km löpning för mig är i tid strax under tre timmar och en kvart. Hörlurarna är även svettsäkra (såklart) och sitter på plats även när det blåser på. Jag kan verkligen intyga detta, att de sitter på plats i blåsigt väder, för det blåser vill jag lova på Skånes slätter.

Ett par Jaybird X3 kostar mellan 1149 till 1399 kr. Det är välinvesterade pengar. Tycker man att det är för dyrt så finns det Jaybird Freedom F5 också. Dem kan man få tag på för 800-1000 kr. Däremot vet jag inte hur dessa är och om de håller måttet, så jag skulle råda er till att lägga några hundringar extra och köpa Jaybird X3, ett par hörlurar som är i särklass för ett aktivt liv.

  Kommentera

Allmänt

Fortsättningen och framtiden

  Inga kommentarer

En tredjedel av sommaren har passerat och jag har sedan ett tag tillbaka gått in på mitt andra år som löpare. Mitt första år som löpare kommer jag aldrig att glömma. Jag gick från att bara orka lunka några hundra meter till att springa nästan två mil utan att stanna. Det är minst sagt en radikal utveckling och något jag är sjukt stolt över att ha åstadkommit.

För mig är det viktigt att ha utstakade mål för löpningen för att fortsätta utvecklas. Därför smider jag ständigt planer om vad nästa steg blir, men även vad jag vill göra. Löpningen har blivit min livsstil och en väldigt betydande del av mitt liv. Med tanke på detta så skulle jag vilja syssla med detta 24 timmar om dygnet under alla årets dagar. Detta går tyvärr inte om jag inte har det som min huvudsakliga sysselsättning.

Under hösten kommer jag att fortsätta med mitt träningsupplägg och fortsätta öka distansen på mina långpass allt efter som. Mitt huvudmål under hösten blir Malmö Halvmarathon i slutet av september. Det blir min debut på distansen. Det är ganska komiskt att jag har genomfört en ultradistans innan jag tar mig an halvmaraton. Jag hoppas kunna genomföra två långpass på 21 km innan det är dags för loppet. Mest för att känna på distansen, även om jag varit upp och nosat på distansen under tidigare långpass.

Förutom halvmaran så kryddar jag det med några lopp till under hösten på 10 km eller mer. Jag älskar att springa lopp för det ger mig en sådan boost. Hade jag bara haft möjlighet så hade jag rest land och rike runt och sprungit lopp efter lopp. Varvetmilen blir loppet som jag kommer lägga störst vikt vid under hösten för att få bra seedning inför Göteborgsvarvet 2018. Min varvetdebut!

Under våren har jag varit ledare för en löpargrupp på min hemort. Det är fantastiskt kul att kunna ge tillbaka av den erfarenhet och kunskap som jag har samlat på mig under min vikt-/löparresa. Tillsammans med grymma Sweden Runners kommer jag att fortsätta att arrangera löpargrupp på min hemort under hösten, och den startar redan nu på onsdag.

Under semestern har jag haft tid att tänka en hel del om framtiden. Eftersom träning och hälsa har en sådan betydande roll i mitt liv, så har jag tankar om att förkovra mig djupare inom detta. Det vill säga att jag kan tänka mig utbilda mig till personlig tränare eller kostrådgivare. Och ja, jag har börjat titta på utbildningar. Detta ligger dock i framtiden, eller inom en snar framtid. Som det ser ut nu kommer jag att ta kortare kurser i ämne som rör träning och hälsa redan nu.

Utöver detta har jag även fått flera förfrågningar från olika håll. Några av dessa är mer konkreta än andra. Dessa förfrågningar handlar om allt från föreläsningar till rena jobberbjudande inom träning och hälsa. Dessutom har jag några egen affärsidéer som jag mer än gärna skulle vilja genomföra. Det handlar dock om att kasta sig ut i osäkerhet och när man som mig har familj rimmar det illa. Min ambition är dock att arbeta med träning och hälsa på något sätt i framtiden.

Det finns även planer på framtida lopp. Sedan jag genomförde Backyard Ultra Sydkusten i juli så har jag fått blodad tand av det och mitt mål är att genomföra minst två backyard ultra-lopp nästa år. Utöver det sneglar även jag på Ultravasan nästa år och då blir det den kortare först och det längre året efter. Bortsett från ultraloppen så blir debuten i Göteborgsvarvet och Lidingöloppet huvudmålen nästa år. Under 2019 kan bli året då jag tar mig an Stockholm Marathon, det är i alla fall min ambition i nuläget. Jag tar det hela tiden steg för steg, men det finns ingen väg som rätt eller fel.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Wallanderloppet 2017

  Inga kommentarer

Wallanderloppet är där allting började. För ganska exakt ett år sedan sprang jag loppet som mitt första individuella lopp någonsin. Då, för ett år sedan sprang jag den korta distansen av loppet. Med tanke på vilken utveckling jag har stått för sedan dess så var det ganska logiskt att det blev den längre distansen i år. Det handlar om 6 km i Ystads fina stadsmiljöer. Att det heter Wallanderloppet är för att banan är lagd utefter platser som förknippas med Kurt Wallander från böckerna och filmerna.

Jag hade inga direkta förväntningar på mig själv inför loppet. I lördags sprang jag trots allt nästan fem mil i Backyard Ultra Sydkusten. Därför visste jag inte riktigt hur det var med orken. Det kan känns bra men behöver inte vara det i högt tempo och över tid. Jag skulle vara nöjd med en tid runt 29 minuter.

Ankom till sommarstaden Ystad ungefär en och en halvtimma före starten. Vädret var perfekt för att springa ett lopp, sol men inte för varmt. En kortare promenad från stationen till Ystad Arena för att hämta nummerlapp och chip. Träffade en gammal kollega och tillika duktig löpare som jag pratade en stund med. Nålade sedan fast nummerlappen på bröstet och fäste chipet på ena skon. Begav mig därpå mot till startområdet för att börja värma upp med övningar och uppjogg.

Årets Wallanderloppet fick en hel del stjärnglans över sig för att Mustafa Mohamed fanns med i startlistan. Strax innan starten höll jag därför ett extra öga efter Musse. Några minuter innan starten så kom då huvudattraktionen och ställde upp sig längst fram. Jag såg bara glimtar av honom och hans karakteristisk leende med tandglippan. När väl startskottet hade gått av så försvann Musse som en prick i horisonten.

Eftersom jag sprang delar av banan redan förra året så visste jag vad som väntade. Därför hade jag ett upplägg, en plan hur jag skulle genomföra loppet. Första kilometern är flack och jag drog på ganska bra men inte i maxtempo (4:33 min/km). Sedan kommer backen som jag minns var rena döden i fjol. Sänkte därför tempot något för att inte köra slut på mig. Backen i år, samma som i fjol var rena barnleken och jag tänkte, var den inte värre än så här. Efter backen kommer lite utförslöpning innan det planar ut igen in mot Ystads innersta delar. Nästan uteslutande kullerstensgator och grus i parkerna. Jag kände efter halva loppet att jag låg bra till tempomässigt och var inte särskilt trött. Efter en långsammare andra kilometer, så gick den tredje desto snabbare, 4:30 min/km. Jag hörde varningsklockorna i huvudet och drog ned på tempot igen. Att ta ut sig totalt på en sådan kort distans och dessutom dagarna efter ett ultralopp, det var inget jag precis ville.

Sista halvan kontrollerade jag bara och sneglade på klockan då och då. Med två kilometer kvar beslutade jag mig för att satsa på en sluttid runt 28 minuter för kroppen svarade väl. Efter att ha dragit ned på tempot under den fjärde och femte kilometern, så drog jag bara på sista kilometern för att pressa mig själv lite till. Och utan att egentligen förta mig nämnvärt så avverkade jag den kilometern på 4:30 min/km. Två minuter i nio igår kväll sprang jag i mål på sluttiden 28:08 (4:41 min/km). Då hade Musse varit i mål i tio minuter, men det gör inte min prestation sämre för det.

För att summera Wallanderloppet, så är jag förbannat nöjd. Det kan ha varit mitt hittills bäst genomförda lopp. Kanske för att jag tidigare hade sprungit delar av banan, men även för att jag anpassade tempot efter hand och tog rätt beslut. Slutade som 149 i loppet totalt av 311 löpare och 64 av 135 löpare i klassen. Noterbart är att min genomsnittliga kilometertid igår är tangerat personbästa (4:41 min/km). Nu känner jag mig ännu mer nöjd med loppet.

Nytt lopp redan på lördag, men då springer jag mot cancer. Det är varken tidtagning eller pris till segraren. RockRejset, som det heter är i samband med min hemorts musikfestival SommarRock. Priser vinner man istället på sitt startnummer. Jag sprang loppet även i fjol med egen klocka, så jag har en tid att slå och satsar såklart på att komma först. Loppet är bara 3,5 km så jag kan springa på rätt bra hela vägen. Annars deltar jag främst för den goda sakens skull, kampen mot cancer.

  Kommentera

Löpning

Jag är ultralöpare

  2 kommentarer

Nu kan jag titulera mig ultralöpare. Igår sprang jag längre än 42195 meter som ett maraton är. Det blev ytterligare en halvmil innan jag fick lägga mig. Jag sprang 47 km (46,94 km) och spenderade fem timmar och 42 minuter i löparspåret. Att jag inte nådde mitt uppsatta mål grämer mig faktiskt inte nämnvärt.

Jag är egentligen ingen löpare, eller så vill jag intala mig det. Nu måste jag sluta med det. Vissa föds med talangen eller egenskapen. Andra är som jag och blir löpare i alla fall. Det handlar bara om inställning och pannben, så kan vem som helst bli löpare. Det handlar inte om hur snabbt det går eller hur långt man springer. Det handlar om att röra på sig, aktivera sig.

Att ställa upp i ett ultralopp kan vara dumdristigt med tanke på att jag för ett år sedan med nöd och näppe klarade 3,5 km löpning. Å andra sidan har jag en utvecklingskurva utöver det vanliga. Jag är bra på att känna av vad jag klarar och inte klarar. Därför var det inte en plojgrej att hoppa på ett ultralopp eller en tidig 40-årskris. Jag visste helt enkelt att jag hade något att göra där.

Jag ställer alltid höga krav på mig själv och oavsett vad det gäller i livet. Därför hade jag som mål att greja 50 miles i gårdagens Backyard Ultra Sydkusten. Det handlar om 12 varv på en bana som är 6706 meter. Med rätt upplägg av loppet, varv efter varv tror jag fortfarande att detta är fullt möjligt för mig.

Mitt upplägg igår var att snitta runt 45 minuter per varv och ha mellan 12-15 minuter att ”preppa” i varvningsområdet. Detta upplägg höll till punkt och prickar de fem första varven. Dessutom hade jag funnit mig en följeslagare som jag sällskapade med slaviskt. Att kunna prata med någon varv efter varv är guldvärt.

Eftersom jag gjorde mitt första ultralopp så var jag där för se och lära. Jag hade inte mycket kunskap om det, mer än det jag hade läst och hört. Jag visste inte heller hur min kropp skulle reagera, både fysiskt och psykiskt. Aldrig tidigare hade jag sprungit och ätit emellan. Och det är en konst som jag inte bemästrar. Det var det som var faktorn som fick mig att kasta in handduken.

Under det sjätte varvet började min mage att köra något ordentligt. Det hämmade min löpning och humör väsentligt. Jag drog ned på tempot för att inget oförutsett skulle hända. När jag kom i mål efter varvet mådde jag skit. Magen var katastrof och jag hade tankar på att bryta. Ganska snabbt insåg jag att bara ett varv till krävs för att klara både maraton och ultra. Därför samlade jag mig för ett sista varv. Varvet blev inte vackert och våndades med rejäla magproblem. Strax efter markeringen för tre kilometer började jag förbrilt att leta efter en toalett utan att hitta någon. Jag tog mig samman och försökte tänka på annat. När jag såg markeringen för sex kilometer kom en lättnad att bara ha 700 meter kvar. Det var en fröjd att göra upploppet påhejad av familjen. Känslan att passera mållinjen var obeskrivligt. Jag hade dessutom fyra minuter tillgodo om jag mot förmodan skulle vilja göra ännu ett varv. Detta blev såklart inte fallet. Jag hade trots allt blivit ultralöpare.

Det är konst att kunna äta och springa. Detta är ingenting jag är bra på eller min mage klarar av. Finderar även över om det kan vara så att min kropp inte klarar sockerchocken med godis, kakor och bullar. Jag har under långt tid levt ett liv av nästan inget socker alls. Bara en tanke. Till kommande ultralopp måste jag prova mig fram till rätt modell för mig.

Bortsett från magen var kroppen väldigt fräsch efter sju varv. Med det i åtanke hade jag mycket väl kunnat nå mitt uppsatta mål på 50 miles. Det är ett styrkebesked att veta att kroppen håller för långa distanser, ultradistanser.

Nästa ultralopp har jag inte börjat kika på ännu, men det kommer att bli fler. Detta har inte avskräckt mig ett dugg utan tvärtom. Jag blev trots allt ultralöpare på mitt första försöket.

Nu väntar två dagars vila, söndag och måndag. På tisdag står jag åter på startlinjen. Då deltar jag nämligen i Wallanderloppet i Ystad. Det blir en betydligt kortare distans, bara 6 km.

Avslutningsvis vill jag gratulera Niclas Gällentoft och Jenny-Ann Ehrling som vann sina klasser på 26 respektive 23 varv. En enastående prestation av bägge!

  Kommentera

Löpning

Debuterar som ultralöpare

  Inga kommentarer

Det är exakt en vecka till jag debuterar som ultralöpare. Det är en sak att vara löpare eller långdistanslöpare, men ultralöpare. Nästa lördag den 8 juli sker i alla fall debuten i Backyard Ultra Sydkusten. Jag är helt novis i dessa sammanhang men jag kommer inte att ge mig i första taget, då jag både är envis och har vinnarskalle.

Upplägget kring ett ”backyard ultra” är att man springer en bana på 6,7 km eller exakt 6706 meter som man måste klara av på max en timma. Detta för att kunna starta nästa varv som startar varje heltimma och står man inte vid startlinjen då så är man utslagen. Det handlar alltså om att orka springa flest varv.

Svenska rekorden för ”backyard ultra” är 33 varv för män och och 31 varv för kvinnor. Då pratar vi distanser över 200 km. Övermäktiga distanser och ungefär så mycket som jag springer under en hel månad.

Det är svårt att veta hur jag kommer att känna mig efter fyra varv (26,8 km) till exempel, då har jag redan tagit mig över min längsta distans (19 km) hittills. Å andra sidan är min längsta distans avverkad i en följd och i 5 minuters tempo. Något sådant tempo kommer jag definitivt inte att hålla under ultraloppet. Jag älskar att analysera och har såklart gjort det kring detta med. Håller jag 6:30-tempo per varv så tar jag mig runt på 43 minuter och har således 17 minuter på mig i varvningsområdet att ”preppa” för nästa varv. Sedan kan jag justera upp eller ned helt efter hur jag känner mig, men jag vill ha minst fem minuter på mig i varvningsområdet och då kan jag ligga i 8:15-tempo för att klara det.

Mål är det som driver mig hela tiden och självklart har jag ett sådant inför ultradebuten. Om jag ser till hur jag har utvecklats som löpare och vad jag har presterat hittills samt till uppläget kring ett ”backyard ultra”, så är mitt huvudmål 50 miles (80,4 km). Det är fin distans för en ultralöpare. Om jag mäktar med mer så är det bara en bonus, till exempel är 15 varv 100 km. Det skulle helt klart vara magiskt!

Jag ser detta som ett äventyr och en utmaning, och jag är mycket där för att se och lära. Det är något med ultralöpning som fascinerar mig. Med det sagt, så kommer jag såklart att genomföra fler ultralopp framledes.

Under hela ultran kommer jag att dela med mig om allt som händer, från mitt första till sista varv. Om ni inte redan följer mig på Instagram så gör det, för där kommer all min rapportering att ske. Och har ni vägarna förbi Trelleborg nästa lördag så får ni gärna komma och heja fram mig varv efter varv.

  Kommentera

Löpning

Medverkar i Löppodden

  Inga kommentarer

För en tid sedan blev jag kontaktad av Patrik (patrikrunner) som har podcasten Löppodden. Han frågade mig om jag ville medverka i ett specialavsnitt av hans pod, ”Löppodden ringer upp”. Jag svarade omgående ja till det. Det kändes hedrande att bli tillfrågad. Med andra ord, det var ingenting att ens fundera över.

Löppodden är en ganska ny pod med inriktning på löpning, såklart. Bland annat har ultralöparen Åsa Aideborn och friidrottschefen Niklas Wallenlind medverkat tidigare. Patrik som leder podden är själv duktig och flitig löpare. Det ska bli både spännande och intressant att medverka och förhoppningvis kan jag inspirera och motivera någon eller några.

Specialavsnittet jag medverkar i kommer att spelas in imorgon onsdag. Exakt när avsnittet kommer att släppas offentligt vet jag inte ännu. Men om jag skulle få tippa, så bör det vara tillgängligt bland annat på iTunes någon gång under nästa vecka.

Uppdatering: Avsnittet kommer att släppas lagom till midsommarhelgen.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Malmöloppet 2017

  Inga kommentarer

Nästan en månad sedan mitt förra lopp. Alldeles för långt tid emellan lopp tycker jag. Malmöloppet gick av stapeln den gångna helgen (10 juni) med start och mål på Tallriken i Pildammsparken. Med andra ord ett stadslopp som är flackt och lättsprungit. Redan innan loppet hade jag en bra uppfattning om banan.

Eftersom Lundaloppet var en liten besvikelse så hade jag som mål att göra betydligt bättre ifrån mig. Jag fick uppgifter om att Malmöloppet bara var 9,7 km, det var det inte utan banan var ganska så exakt 10 km. Jag hade därför till en början ett mål på 46 minuter, men när jag insåg att banan verkligen är 10 km, så justera jag upp målet till en sluttid runt 47 minuter och gärna under.

Jag kom till Pildammsparken cirka en och en halvtimma innan starten. Solen sken, och det var varmt och skönt. Det var inte för varmt utan alldeles lagom. Tallriken i Pildammsparken är lite som en gryta. När nummerlappen var hämtad gick jag en runda på området, besökte bland annat Runners Stores tält och tittade på löparskor. Självklart, Saucony. En halvtimma innan starten började jag varma upp, det blev lite rörelseövningar och några lugna varv runt området. Allt kändes väldigt bra och formen var god.

Fem minuter innan starten tog min position vid startlinjen. Jag var nog lite sent på det, för jag hamnade ganska långt bak i startfältet och det var svårt att ta sig fram på grund av den pågående uppvärmning. Trängde mig i alla fall fram till strax bakom farthållaren för 50 minuter. När startskottet gick av så handlade främst om att ta mig framåt i fältet och kanske ta rygg på någon som höll bra tempo. Första och andra kilometern presterade jag kilometertider under 4:30 och den tredje kilometern strax över 4:30. Det gick med andra ord snabbt. Tappade lite tempo efter den snabba öppningen men det gick så pass snabbt att jag presterade nytt personbästa på halvmilen 22:58. Det är jag riktigt nöjd att nu vara under 23 minuter på halvmilen.

Andra halvan av loppet höll jag ihop det bra. Samtliga kilometertider under 5 minuter och sedan blixtrade jag till då och då, bland annat på den sjunde kilometern då jag presterade runt 4:30 igen. Om första halvan av loppet gick lite i utkanten av city, så gick andra halvan verkligen mitt i smeten (Malmö Live, Lilla torg, Gustav Adolfs torg, Kungsparken och Slottsparken). Med tanke på det fina vädret så var det en fröjd att springa loppet och stora delar av loppet sprangs som tur var i skugga.

Sista biten försökte jag verkligen pressa på för att slå mitt personbästa på milen, men tror att den snabba öppningen tog ut sin rätt. Noterade sluttiden 47:18 i mål och det vill säga ynka fyra sekunder från mitt personbästa. Placerade mig 187 av 713 löpare som gick i mål. Det är värt att notera att jag låg 189 efter halva loppet, med andra ord höll jag placeringen samt plockade två placeringar. Det känns riktigt bra, dessutom personbästat på halvmilen och de snabba första tre kilometerna tar jag verkligen med mig. Jag känner att farten finns i mig, men jag måste bara orka hålla i.

Malmöloppet kommer jag att återkomma till. Bra anordnat och bra utfört. Det enda minuset jag har att ge är att uppvärmningen äger rum mitt i startfältet. Det var svårt att tränga sig framåt under tiden den pågick. Ut med uppvärmningen på fältet och kanske påbörja den lite tidigare.

Nu är jag tävlingsledig några veckor. Egentligen hade jag tänkt springa Blentarpsmilen under midsommarhelgen, men tog ett beslut att inte göra det. Jag vill istället lägga fullt fokus på mitt första ultralopp den 8 juli i Trelleborg. Ni kan inte ana hur taggad och peppad jag är inför detta. Älskar utmaningar och Backyard Ultra Sydkusten (BUS) är verkligen det. Jag är redan i full gång med min planering och mitt upplägg inför loppet. Det finns ett minimum mål som jag har satt upp och det är 50 miles (80 km). Men det skulle vara fantastiskt mäktigt att springa 100 km. Eftersom jag är debutant i dessa sammanhang, så tar jag det lite som det kommer och sedan bestämmer dagsformen en hel del.

  Kommentera

Kost

LöparNilles Vinnarlimpa

  Inga kommentarer

Vill man ha ett riktigt bra bröd för sitt aktiva liv, så får man ta saken i egna händer. Det gjorde jag. Jag har testat mängder med ”köpbröd” med bra ingredienser, men antingen är det något saknas eller så är det inte gott. Och det ska vara gott att leva. Därför komponera jag ihop ett eget bröd, baserat på ett gammalt familjerecept för filmjölksbröd. Resultatet blev ”LöparNilles Vinnarlimpa” och nu delar jag med mig av receptet.

Receptet (en limpa)
4,5 dl naturell filmjölk (1,5 % fetthalt)
1 dl mörk sirap
1,5 dl havregryn
2,5 dl grovt rågmjöl
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl Manitoba Cream
1 dl chiafrön
2 tsk bikarbonat
1 tsk brödkrydd
1 dl hasselnötter
1 dl valnötter
1 dl solroskärnor
1 dl russin

Gör så här:

  1. Ställ ugnen på 200 grader (vanlig ugn) eller 180 grader (varmluftsugn).
  2. Hacka hasselnötterna och valnötterna grovt.
  3. Blanda alla ingredienserna ordentligt i en bunke. Degen ska vara kladdig.
  4. Smöra och bröda en avlång bakform.
  5. Häll över degen i formen och jämna till den. Strö över lite havregryn.
  6. Sätt in formen i mitten av ugnen i 45 minuter. Efter ungefär halva tiden, täck formen med ett bakplåtspapper.

Till er som räknar kalorier så är 100 gram ungefär 275 kalorier.

Smaklig spis!

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Lundaloppet 2017

  Inga kommentarer

Loppen har kommit tätt för mig på sistone. Igår var det mitt tredje lopp på fyra veckor. Trots det och min sedvanliga träningsdos så känner jag mig varken trött eller sliten.

Igår gick alltså Lundaloppet av stapeln. Jag hade inte sprungit det tidigare, så jag visste inte vad som väntade. Å andra sidan brukar stadslopp passa mig väl, men ändå blev loppet en liten besvikelse.

Anlände till Lunds Idrottsplats med strax över timman kvar till start. Det rådde näst intill sommarvärme i Lund, med andra ord strålande sol. Hämtade ut min nummerlapp tämligen omgående och träffade sedan upp min ”fanclub”.

Efter ett toalettbesök med halvtimman kvar till start, så började jag att värma upp med lätt löpning och övningar. Det kändes så bra som det brukar kännas på uppvärmningen och jag kände mig taggad.

Mitt mål med loppet var att gå under 47 minuter och hade tänkt ta rygg på farthållaren för en sluttid runt 45 minuter. Därför tog jag position vid markeringen för sluttiden vid start och sedan var det bara följa farthållaren med grön ballong. Det var planen.

När startskottet gick av så var det sisådär 2500 löpare som skulle ge sig iväg, med andra ord var det trångt de första 300-400 meterna. När fältet väl hade spridit ut sig så kunde jag sträcka ut steget och första kilometern låg jag helt jämt med farthållaren. Och jag kunde se farthållaren fram till cirka 3 km sedan tappade jag honom ur sikte.

Lundaloppet är det största loppet jag hittills har deltagit i och jag var inte riktigt van vid mängden löpare och att de sprang kors och tvärs. Behärskade det okej men jag måste bli tuffare.

Nåväl, efter 3 km sprang jag bara på och hoppades lite på det bästa. Hittade ingen medlöpare att kunna ta rygg på. Några tunga kilometer följde sedan blixtra jag till på den sjätte kilometern med 4:44 min/km. Sedan dök tempot igen, men jag kunde avsluta bra. I mål fick tiden 49:01, alltså 4:54 min/km. Det var inte alls vad jag hade väntat mig och lite besvikelse smög sig in. Placerade mig 582 av 2356 löpare som tog sig i mål.

Jag hade förvisso ”mörkat” en långdragen hosta men den hade inte stört inför och störde inte under loppet heller. Dessutom har jag känt att formen har varit god. Sedan är jag mer en morgon- och kvällslöpare. Loppet gick på eftermiddagen och det är jag inte riktigt van vid. Svårt att tagga till, till en ovan tidpunkt för mig. Värmen kom också från ingenstans igår efter ett par kyliga dagar. Vad som än påverkade resultatet så tänker jag inte hitta någon bortförklaring. Det var helt enkelt inte min dag.

Besvikelsen har lagt sig nu och jag är ganska nöjd med loppet. För ett år sedan hade jag inte ens börjat springa. Det är trots allt mäktiga kontraster mellan då och nu, så sett till helheten är jag nöjd.

Nu kommer jag träna på som vanligt och följa min träningsplan. Det är nämligen ett par veckor till innan nästa lopp. Den 10 juni springer jag nästa som är Malmöloppet.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Heleneholms 10 km 2017

  Inga kommentarer

I samband med Heleneholms marathon och halvmarathon i Malmö anordnas även ett lopp på distansen 10 km. Samma bana för alla loppen men man springer dem en, två eller fyra gånger. Banan är på gång- och cykelvägar och mestadels i bostadsområden. Med andra ord en bana som är relativt platt och liknar det jag vanligtvis springer. Jag kände därför en stor förhoppning om en bra tid och minst personbästa på milen.

Start och mål för loppet eller loppen är Heleneholms IP strax innan Malmös innersta delar. En idrottsplats med bra faciliteter. Allt var mycket bra anordnat.

Vädret hade mer att önska, det var ihållande regn och ruggigt. Det blev extra uppvärmning för att komma upp i värme. Jag väntade även extra länge med att ta av mig överdragskläderna för att bibehålla värmen.

Fem minuter innan starten ställde jag upp mig vid startlinjen tillsammans med de andra löparna. Kända Henrik Orre som sprang med barn i barnvagn, ställde frågan om någon planerade att springa på 35 minuter för då hängde han gärna på. Herr Orre hade som mål att sätta svenskt rekord med barnvagn, vilket han också gjorde med 33:45. Imponerande!

När startskottet ljöd så satte jag bra fart från första löpsteg för att eventuellt kunna ta rygg på en bra löpare. Första kilometern prestera jag på 4:23. Istället för att ta rygg så tog någon rygg på mig tidigt. Jag fick sedan rygg på en Björnstorpslöpare och höll i över några kilometer. Det gjorde att jag kunde skaka av mig löparen som jag själv hade i rygg. Vid markering 5 km notera jag 23:00 som är nytt personbästa med över 20 sekunder. Redan några kilometer innan anade jag att en bra sluttid var på gång.

Jag fick till slut släppa Björnstorpslöparen och låg sedan själv för ett tag. Sprang om löpare som deltog i marathon- och halvmarathonklassen. Vid 7 km blev jag omsprungen av en löpare i min klass. Jag hetsade inte upp mig över det utan fortsatte att mata på i mitt tempo och höll andra löpare bakom mig. Sista kilometern kände jag mig väl tillfreds och var inte särskilt trött.

Med 100 eller 150 meter kvar känner jag någon som kommer upp i rygg på mig. Det var han som tog rygg på mig tidigt. Han hade legat väntat och på upploppet drog han på och tog sig förbi. Han blev sekunden snabbare än mig. Jag grämer mig fortfarande lite över det och jag skojade ganska friskt med honom i mål.

Så hur gick det då för mig? Jag stoppade min löparklocka i mål på tiden 47:14 (4:43 min/km). Tiden är personbästa på milen med över minuten. Just den tiden blev även den officiella sluttiden för mig. I klassen motion herrar sprang jag in på plats 19 och plats 20 med damerna inräknade.

Jag är ofattbart nöjd med tiden och hela loppet, och hur det utvecklade sig. Dessutom passade loppet mig klockrent som den asfaltslöpare jag är. Det är även skönt att veta att jag kan matcha andra löpare. Med andra ord tar jag med mig mycket positivt från loppet.

Kommande helg är jag tävlingsledig och använder den tiden för att slipa formen inför Lundaloppet den 13 maj. Med bibehålla form hoppas jag att det kan bära långt även där.

  Kommentera

STÄNDIGT PÅHEJAD AV