Löpning

Mitt löparäventyr med Malin Ewerlöf

  Inga kommentarer

Min löpning har hela tiden gått från klarhet till klarhet. Min utveckling har stundtals varit imponerande, till och med för mig att förstå. Men jag har hela tiden gått efter parollen, att skynda långsamt. Sedan är jag en person som går ”all in” och lämnar ingenting åt slumpen. Jag tävlar och mäter mig bara med mig själv och ingen annan. Det gäller såväl tävling som träning. För nå mitt mål att bli så bra som det bara går, så fick jag möjligheten att träna med välmeriterade löparen och före detta friidrottsstjärnan Malin Ewerlöf.

Löppassen med Malin har varit bestämda sedan ett tag tillbaka. Jag har bara längtat och väntat, vad annars kan man göra? Det har verkligen varit något speciellt att se fram emot. Sedan har jag inte velat skylta med det. Det är väldigt få som har vetat om vem jag skulle blir coachad av under min vistelse i Stockholm. Det har varit bättre så och istället berätta om det i efter hand.

Flög upp till Stockholm torsdag på morgonen för att göra första löppasset med Malin redan samma dag på eftermiddagen. Jag bodde mitt i smeten på Scandic Park vid Humlegården. Det ligger bara ett stenkast från Stockholm Stadion och Lill-Jansskogen, där löppassen med Malin skulle ske.

Träffade upp Malin vid Sofiatornet intill Sophiahemmet för mitt första löppass. Det blev en skön löpning dit från hotellet. Hon hade sedan tidigare en ganska god bild av min resa från överviktig latmask till ambitiös långdistanslöpare. Det var självfallet en ära att få träffa en sådan erfaren löpare, men inte nog med det utan även bli coachad av henne.

Vi inledde med uppvärmning samtidigt som Malin ställde frågor till mig om bland annat min resa och mina mål. Vädret i huvudstaden visade inte sig från sin bästa sida. Ihållande regn nästan hela passet, men regn bekommer mig ingenting och Malin hade samma inställning.

Efter uppvärmningen gjorde vi ett antal löpövningar i en backe. Dels för att mjuka upp kroppen men även bygga upp och stärka den. Bålstyrka är väldigt viktigt för löpare. Malin förklarade varje övning detaljerat och vad respektive övning är bra för. Jag ställde även mycket frågor, när jag ändå hade egen tid med självaste Malin Ewerlöf.

Övningarna följdes av backintervaller. En av intervallerna var upp för en asfaltsbacke med bra stigning som dessutom eskalera mot slutet. Det kändes bra i lår och vader. En annan intervall var på skogsstig och mer kuperad terräng, alltså både uppför och nedför. Malin peppade mig hela tiden och hon meddelade min förbättring för varje intervall. Jag känner sällan mjölksyra, men det fanns inslag av möjlksyrekänning under intervallerna. Bara ett bevis för riktigt bra löppass.

Efter löppasset samtala vi bland annat om kost samtidigt som vi promenerade mot parkeringen. Sedan tog jag en lättare löpning tillbaka till hotellet. Och insåg på hotellrummet att jag hade blivit riktigt skitig. På grund av regnet och löpningen i skogen var hela baksidan av mig täckt av jord och lera. Och skorna såg jag knappt färgerna på. Det blev till att skölja av alla träningskläderna och rengöra skorna så gott det gick.

Det kändes verkligen efteråt att Malin hade kört hårt med mig. Det var exakt det som jag var ute efter. Kroppen är till för att användas och vill man som mig bli så bra som det bara går då finns det inga genvägar, bara hårt arbete.

Dagen efter, på fredagen var det dags för andra löppasset med Malin. Jag vaknade tidigt, så jag tog en halvtimmas promenad innan hotellfrukosten. Alltid skönt att väcka kroppen till liv. Chillade en stund på hotellrummet innan jag satte på mig löparskorna och sprang mot Lill-Jansskogen igen. Stockholm bjöd på riktigt fint väder med tanke på vädret dagen innan. Stod och tittade efter Malins bil, men plötsligt dyker Malin upp på cykel. Hon säger, ”Idag får du ha mig sidan om på cykel”.

Värmde upp med lite löpning i behagligt tempo samtidigt som jag samtalade med Malin. Träffade även två av Malins barn som befanns sig i Lill-Jansskogen för att ha fysisk aktivitet i skolan. Efter uppjogget blev det fler löpövningar i backe. Jag insåg under passen med Malin hur viktiga löpövningar är och jag kommer komplettera med dessa i mitt träningsupplägg jämte löpningen i sig och styrketräningen.

Därpå var det dags för intervaller i kuperad terräng i elljusspåret i Lill-Jansskogen. Malin informerade mig om att det fanns en ”maskinbacke” eller ”mördarbacke” en bit in i spåret. Upplägget för intervallerna var 3 x 90-60-30-15 sekunder med lika långa gåvila emellan. Jag är en asfaltslöpare men jag kan säga att det gick över förväntan, till och med riktigt bra och Malin berömde mig. Den så kallade ”maskinbacken” eller ”mördarbacken” tog jag utan några problem, visst var den jobbig, riktigt jobbig men jag sprang på bra hela vägen med instruktioner från Malin. En sak är säker, jag kommer att förlägga fler av mina löprundor framöver i kuperad terräng.

Efter intervallerna blev det lättare löpning och sedan promenad, och jag och Malin fortsatte samtala och jag ställde fler nyfikna frågor. Innan vi skiljdes åt betonade Malin hur grym jag är och vilken resa jag gjort, dessutom på så kort tid. Att höra det från någon så erfaren som henne var mäktigt. Det gjorde min dag och något jag kommer leva gott på länge. Sedan tog jag en lätt löpning tillbaka till hotellet, där det blev lite småstressigt för att hinna checka ut till klockan tolv, men jag lyckades med god marginal.

Löparäventyret i Stockholm med Malin har gett mig oerhört mycket, inte bara hur och vad jag ska träna utan även gett mig ny inspiration och motivation. Det är en ständigt pågående utveckling som löpare, ingen löpare blir färdigutvecklad. Dessutom skulle det vara ganska trist att känna så, att jag är färdig nu. Utvecklingskurvan pekar inte alltid spikrakt upp, men utveckling kan ändå fortsätta utan att det syns på till exempel kilometertider. Nu vet jag vad jag kan utveckla vidare för att bli en bättre och snabbare löpare. Jag vill än en gång poängtera att jag tävlar aldrig mot någon annan än mig själv. Det gäller såväl tävling som träning. Jag har bara en motståndare och det är jag själv.

  Kommentera

Personligt

Jag vill göra en Ironman och en swimrun, men…

  6 kommentarer

Jag letar ständigt efter nya utmaningar. Det är en del av min motivation. Som de allra flesta vet är löpning en väsentlig del av mitt liv. Jag är idag en ambitiös långdistanslöpare som verkligen göra en seriös satsning på min löpning. Just löpningen kommer alltid vara det som jag lägger störst vikt vid och den som är viktigast för mig, men jag drömmer bland annat om att göra en Ironman och en swimrun.

Nu tänker ni säkert att det bara är att tuta och köra. Det är det inte. Och nu ska jag berätta en hemlighet om mig själv, så ni förstår varför. Jag kan inte simma. Jag är 35 år och kan inte simma. Ni får gärna skratta. Själv har jag egentligen aldrig sett det som ett ”handikapp” förrän nu.

Det komiska i detta är att min pappa var tävlingssimmare som ung och min bortgångne morfar har alltid varit ett vattendjur och kunde simma långt ut i den småländska skärgården. Men jag har aldrig lärt mig att simma, jag har aldrig ens försökt att ta ett enda simtag i hela mitt liv. Det skäms jag något oerhört över. Alla kan väl simma, eller hur?

Det finns många orsaker till att jag inte har lärt mig att simma. Bland annat var jag mycket sjuk som barn och åkte ut och in på sjukhus. Jag kan säga att jag har fått min beskärda del i kategorin sjukhusvistelser. Det är en av orsakerna, några andra kan vara att jag varit hårt hållen, allergi mot klor och ren feghet.

Jag drömmer även om att göra Toughest, som är nordens ledande hinderlopp. Förutom vattenhinderna, så finns det något mer som hindrar mig från att genomföra det. Det är höjder. Jag fixar inte höjder. Det är så pass att jag inte klarar mer än fyra steg på en stege sedan börjar mina ben att skaka och jag känner mig illa till mots. Jag ser mig som mesig individ, men jag har aldrig varit en klätterapa. Det vill säga att, klätterställningar på lekplatser aldrig tilltala mig som barn.

Höjdskräcken är en sak och att jag inte är simkunnig är en helt annan. Jag tror det är lättare att lära sig simma än att bli av med höjdskräcken. Därför kommer jag göra ett seriöst försök att lära mig simma och göra en satsning på att genomföra en Ironman och en swimrun, t ex ÖtillÖ eller Blåkulla Swimrun. Planen är att göra detta inom en snar framtid. Det vill säga, först lära mig simma och sedan bli en någorlunda duktig simmare. Detta kommer att ta sin tid men det får det göra. Nästa år är redan fullspäckat med viktiga och stora tävlingslopp för mig. Därför är planen att genomföra en Ironman och en swimrun under 2019. Däremot kommer satsning dit att påbörjas redan nu, inom kort med tanke på att det kommer vara en längre process för mig. Jag ska trots allt bli ett med vattnet.

Bara för att jag inte kan simma, gör det inte mig till en sämre människa eller mindre värd för det. Jag kan dock se mig som feg och mesig på grund av det. Dessutom skäms jag något oerhört över det och det är därför jag har hållit det för mig själv under hela livet, i alla fall fram till nu.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Malmö Halvmarathon 2017

  2 kommentarer

Då var äntligen halvmaradebuten gjord och jag är en erfarenhet rikare som löpare. Jag vill verkligen sätta gårdagens prestation i rätt proportion. Vid den här tiden förra året sprang jag inte löprundor längre än 6 km i runt sex minuter per kilometer och igår sprang jag alltså 21,1 km i 4:55-tempo. Det är en utveckling som heter duga.

Jag vet inte om jag hade för högt ställda förväntningar på mitt första halvmaraton. Målet var en sluttid på under 1:40 med tanke på att mina långpass på halvmaradistansen hade gått över förväntan. Därför kände jag att det var ett helt realistiskt mål. Nådde dock inte hela vägen men hänger verkligen inte läpp för det.

Kom till tävlingsområdet ganska exakt en timma innan starten. Malmö Stadion hade jag besökt tidigare men då i syfte att titta på fotboll. Igår var syftet något helt annat. Jag skulle springa mitt första halvmaraton. Såg det som en liten förberedelse inför Göteborgsvarvet nästa år. Det är alltid skönt att ha känt på distansen i tävlingssammanhang tidigare än att vara helt novis.

Tävlingsområdet hade lite mer att önska. Om jag ska vara helt ärlig är Lundaloppet det tävlingsarrangemang som har haft det bästa tävlingsområdet med mycket event, upplevelser och uppträden kring arrangemanget. Nåväl. Jag tog i alla fall mig en runda för att få koll på tävlingsområdet. Sedan gjorde jag mig redo inför loppet och byte om. På väg mot väskinlämningen träffade jag en Instagramvän, som jag har följt och peppat under långt tid. Han har gjort en liknande resa som jag har gjort. Även han skulle springa Malmö Halvmarathon. Efter ett trevligt löparsnack med honom så fick jag min väska inlämnad och jag kunde inrikta mig på uppvärmningen. Strax innan jag påbörjade uppvärmningen så träffade jag ytterligare en löparfrälst tjej från mina hemtrakter. Byte även några ord med henne.

Start och mål för Malmö Halvmarathon sker inne på Malmö Stadion. Det är gemensam start för både halvmaran och milen. Detta kan jag tycka är lite sådär. Jag tog plats någonstans i mitten på startfältet och tiden börjar ändå rulla först när man passerar startlinjen. Trängsel kan beskriva hela första milen. På väg ur stadion så blev det fullständig trafikstockning och jag stod helt still minst 20-30 sekunder. Frustrerande, minst sagt. Trängsel kan alltså beskriva första milen och det hämmade mitt tempo hela tiden. Det blev väldigt ryckigt. Exakt det som jag inte ville. Försökte hålla ihop det och sicksacka mellan medlöpare.

Första halvmilen passerade jag på 24:54 som jag inte alls var nöjd med, men hade en bra känsla ändå. Därifrån och fram till varvningen vid 10 km inne på stadionen började jag plocka placeringar och ökade tempot väsentligt. Passerade 10 km på tiden 48:19, knappt minuten från att ligga helt i fas med en sluttid ned mot målet 1:40. Drack lite vatten och fortsatte sedan ut från Malmös centrala delar för nästa del av loppet. Än så länge hade jag inte märkt av blåsten allt för mycket utan kunde njuta av solskenet. Fram till strax efter 15 km så höll jag ihop det bra och plockade ytterligare två placeringar. Tempot sjönk dock något och jag låg en och halv minut efter planen för målet.

Vid Hyllie gjorde sig blåsten verkligen sig påmind. Det var som en vägg och dessutom blev det mer backigt. I kombination kändes det verkligen som en vägg eller mur. Tempot sjönk betydligt och det handlade bara om pannben och att nöta på. Insåg där och då att jag inte skulle kunna nå mitt mål. Istället försökte jag göra det bästa utav det. När banan äntligen vände in mot bebyggelse igen så var det en lättnad. Jag kände mig dock ganska stum i benen men samlade ihop mig och kunde avsluta de sista två kilometerna i 4:50-tempo.

Det var en fröjd att se Malmö Stadion och riktigt peppande att avsluta de sista 200 meterna på löparbanorna inne på stadionen. Många hejarrop som gav lite extra energi på upploppet. Jag var trött men inte sliten efter målgång. Blåsten hade tagit en hel del på krafterna. Den officiella sluttiden blev 1:43:36 och landade då på 4:55 min/km. På träning har jag presterat en halvmara på 1:42:36. Det vill säga att jag var exakt en minut ifrån min bästa tid någonsin på distansen. Om jag ser till trängseln och blåsten igår så kan jag inte vara annat än nöjd med mitt första halvmaraton. Att prestera ett första halvmaraton på 1:43 är det inte många som gör. Riktigt nöjd och stolt som en tupp.

Malmö Halvmarathon gjorde mig en erfarenhet rikare som löpare. Däremot är jag inte helt nöjd med hur arrangemanget skötes. Nästa år vill jag se separata starter för halvmaran och milen samt kanske att starten äger rum utanför stadionen. Detta kommer att minska trängseln betydligt, det är jag säker på. Annars ett trevligt lopp och en bra förberedelse inför Göteborgsvarvet.

Nästa lördag, den 7 oktober springer jag ett betydligt kortare lopp. Jag tänker nämligen springa Run for Mental Health i Lund. Det är ett lopp på 5 km men ändamålet är riktigt bra. Dessutom kan det vara kul att se vad jag kan åstadkomma på en kortare distans. Jag går helt klart för nytt personbästa på halvmilen.

  Kommentera

Löpning

Tankar inför halvmaradebuten

  2 kommentarer

Det närmar sig halvmaradebuten. På lördag står jag på startlinjen i Malmö Halvmarathon. Egentligen hade jag inga tankar på att springa en halvmara i år men min utveckling har gått spikrakt uppåt och över förväntan. Jag är väldigt tacksam för det. Därför känner jag mig redo för en halvmara och varför inte göra den på hemmaplan i Malmö.

De två senaste söndagarna har jag kört långpass på 21 km för att förbereda mig lite. Första långpasset gick i 4:55-tempo och det andra, den gångna helgen gick i 4:51-tempo. Detta är alltså mitt träningstempo men jag tänker inte förta mig i något hiskeligt tempo på lördagens halvmara. Jag kommer alltså inte att springa i mitt vanliga tävlingstempo runt 4:30.

Mitt mål, mitt realistiska mål på Malmö Halvmarathon är att prestera loppet under en timma och 40 minuter. Detta gör att jag måste minst prestera 4:44-tempo i snitt. Jag tror inte att jag är för ambitiös med den målsättningen. Längs hela vägen har jag skyndat långsamt och aldrig satt upp några orealistiska mål. Det tror jag har varit ett framgångsrecept och rätt väg att gå.

Under mitt första ultralopp i somras blev intaget av energi ett problem. Min mage strejkade då och under de två senaste långpassen har jag försökt med mindre intag av energi i form av nötbars och nötcreme. Det har fungerat okej. Jag har inte fått några magproblem under långpasset, men däremot strax efteråt. Inga större magproblem men det är så jag känner av det.

Ännu har jag inte bestämt mig om vad jag kommer välja. Det kan bli så att jag bara kommer dricka energidryck, medtagen. Jag är egentligen van att inte springa helt utan vatten, energidryck och någon form av bars. Det är kanske den gyllene vägen. I vilket fall som, jag kommer att ta med mig någon energi i mitt Flipbelt som i fall att.

Sedan kommer jag till vilka skor jag ska välja. Jag har sprungit mina flesta långpass i mina Saucony Guide 10, men de har en hel del kilometer under sulorna. Det känns fortfarande helt okej. Alternativet är att springa i helt nya skor. Kanske inte optimalt för halvmaradebuten. Sprang i ASICS fuzeX för första gången någonsin igår och det kändes över förväntan. Dessutom har jag ett par helt nya Saucony Kinvara 8 som jag inte har sprungit en kilometer i. Däremot tänker jag springa i dem på morgondagens löprunda. Det lutar dock åt att jag springer i mina väl insprungna Saucony Guide 10.

Upplägget löpmässigt under halvmaran blir att gå ut lugnt, som jag alltid gör av rutin nu. Jag ska försöka att snitta så jämna kilometertider som möjligt och inte pendla mellan snabba och långsamma. Det kan bli ryckigt och det kan ta slut på mig för tidigt. Sedan får jag känna efter hur kroppen känns lite vartefter i loppet. Känner jag mig tillräckligt fräsch efter 15 eller 16 km så kan jag mycket väl tänka mig dra på lite extra för en bättre sluttid. Vädret har förstås också en viss inverkan på prestationen. Som det ser ut just nu, väntas det bli uppehåll men molnigt, och inte mer blåsigt än vanligt. Bra förutsättningar tycker jag.

När det kommer till kosten så laddar jag med lite extra kolhydrater denna vecka och allt mer dagarna innan tävlingen. Överlag äter jag alltid bra mat, det vill säga hälsosamt och sunt. Inget annat hade fungerat i mitt aktiva liv. Därför blir det ingen större förändring för mig mer än det ökade kolhydratintaget. På tävlingsdagen blir det två välformulerade måltider innan starten. Den sista måltiden blir cirka tre timmar innan, alltså en rejäl lunch.

Jag är verkligen riktigt taggad och peppad inför lördagens halvmara och jag kommer verkligen att göra det bästa möjliga av det. Jag känner mig väl förbered och känslan överlag är bra. Likaså känns formen god och den har hållit i sig sedan senaste tävlingsloppet som var Varvetmilen. Ska du springa Malmö Halvmarathon eller Höstmilen, eller ska du vara i publiken och heja? Kom gärna fram och byt några ord med mig. Alltid lika kul och inspirerande att träffa andra som har passion för löpning.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Varvetmilen 2017

  2 kommentarer

Igår var det dags för mitt tredje tävlingslopp på lika många helger. Men igår var det absolut det viktigaste loppet för mig. Eftersom jag ska springa Göteborgsvarvet 2018 och Varvetmilen är seedningslopp inför det. Det handlar helt enkelt om att springa sig till en bättre startgrupp.

Varvetmilen i Malmö äger rum vid Heleneholm med omnejd och banan är en banan som jag sprang så sent som i slutet av april. Först trodde jag bara att det var delar av banan som var densamma men jag insåg tämligen omgående att det var exakt samma banan som jag hade sprungit. Det gav mig en trygghet.

Väderprognosen lovade regn hela dagen och det regnade hela dagen, med några små undantag men det var ihållande regn under hela loppet. Jag kom i alla fall till Heleneholms IP en timma före start och följde mina rutiner med att hämta nummerlapp, toalettbesök och värma upp. Igår väntade jag extra länge med att ta av mig överdragskläderna på grund av regnet.

Till start kom totalt 135 löpare, med övervägande flest herrar (94 herrar och 41 damer). Vid starten placerade jag mig vid markeringen för sluttid 40-50 minuter. Detta spelade egentligen ingen större roll med tanke på antalet startande, men ändå.

När startskottet ljöd så insåg jag att alla var ute efter en bra sluttid och det var ju trots allt det som det hela handlade om. Sedan vilken sluttid var enskild person hade som mål spelade ingen roll. Jag öppnade betydligt snabbare än vanligt, 4:21 min/km. För att sedan lugna ned tempot något under andra kilometern. Jag ville absolut inte ta ut mig för tidigt. Men temposänkningen blev bara temporär, då jag de kommande fem kilometerna höll tempo under 4:30 min/km och en av dem så snabbt som 4:19 min/km.

Med tre kilometer kvar kände jag ingen märkbar trötthet, men kände att jag hade möjlighet att sänka tempot och ändå prestera en bra sluttid. Sänkte tempot till strax över 4:30 min/km för att spara mig lite för sista kilometern. Redan vid sex kilometer hade jag märkt att min nummerlapp hade släppt från de två översta säkerhetsnålarna på grund av regnet. Med en kilometer kvar ökade jag tempot igen men då hade nummerlappen släppt från ytterligare en säkerhetsnål. Det blev alltså till att springa och hålla i nummerlappen sista kilometern, då chippet satt på den. Detta var inte optimalt, då jag inte kunde röra ena armen fullt ut. Mäktade ändå med att göra sista kilometern på 4:26 min/km.

Efter målgång så tittade jag omgående på min löparklocka och den visade sluttiden 44:51 och denna blev även den officiella sluttiden. Ett enormt glädjerus infann sig. Ett av mina stora mål detta år är nu verklighet. Jag kan nu sätta en stor grön bock framför SUB 45 på milen. Under de tre senaste helgerna har jag förbättrat mitt personbästa med 53 sekunder, nästan en minut. Makalöst! Detta trodde jag aldrig var möjligt. Började trots allt springa sent i livet och med stor övervikt. Detta bevisar återigen att ingenting är omöjligt, det handlar bara om hårt arbete.

Med tanke på vilken sluttid jag presterade igår så kom placeringen lite i skymundan. Bland herrarna kom jag 37 av 92 och totalt 41 av 135. Även om sluttiden var målet så är placeringarna lite av grädden på moset. Jag kan inte vara annat än överdådigt nöjd och det är jag verkligen. Ett glädjerus som säkert kommer att hålla i sig ett par dagar framöver.

Nu blir det tävlingsuppehåll för mig fram till den 30 september. Det är dags att för mig att köra långpass igen på söndagar för att mäkta med Malmö Halvmarathon, som blir mitt nästa tävlingslopp. Min debut på distansen och en utmaning som jag verkligen ser fram emot.

Jag vill avsluta med att tacka alla som har hejat, lyckönskat och grattat mig. Ni är verkligen guld värda och ni ger mig extra energi. Det var även trevligt att träffa löpare som jag fått kontakt med via sociala medier, men även andra som man blivit bekant med på annat håll. Löpning är verkligen en folkrörelse.

  Kommentera

Viktminskning

Kroppstransformationen efter en större viktnedgång

  Inga kommentarer

Att gå ned närmare 60 kilo på mindre än ett år är en bragd, men det finns självklart både för- och nackdelar med det. Däremot har jag aldrig ångrat min rekordsnabba viktnedgång någon gång, varken under tiden eller efteråt. Jag är förbannat stolt över den och att jag lyckades göra den utan någon som helst hjälp. Det är verkligen ingen som kan ta det ifrån mig, att jag gjorde det alldeles själv. Det är en fjäder i hatten för mig.

Jag har aldrig brytt mig om kroppsideal utan alltid gått efter att man ska trivas med sig själv. Vill man sedan göra en förändring så ska man göra det för sin egen skull. Du ska aldrig någonsin bli påverkad av någon annan eller bli tvingad till det. Det är din kropp och det är du som bestämmer över den.

Min rekordsnabba viktnedgång medförde att kroppen inte riktigt följde med i transformationen. I mitt fall har det varit så att skinnet inte följde med, men genom att öka muskelmassan i kroppen samt hållit samma vikt i flera månader har jag näst intill lyckats få bort allt överflödet skinn.

Idag ser jag mig som vältränad men det har tagit lång tid att förstå det. Min kropp inhyser inte mycket fett utan det är istället utbytt mot muskler. Målet var aldrig från början att bli vältränad utan det har kommit under tiden, att jag helt enkelt har velat maxa kroppen. Det var inte meningen att jag skulle få synliga magmuskler som 35-åring. Men vill inte heller säga att det bara blev så. Mitt brinnande intresse för träning och hälsa har starkt bidragit till detta.

Om man som jag var överviktig och har varit det större delen av mitt liv så är de flesta jag träffat inställda på det, att Nille är överviktig. Det är verkligen inte lätt att vara överviktig, man får blickar, mindre smickrande ord och folk ”snackar”, helt enkelt. Det är precis likadant nu när jag är i mitt livs form. Vissa av dem som har en bild av mig sedan tidigare tycker nu att jag är för smal. Däremot personer som jag har träffat efter min kroppstransformation påtalar aldrig detta för de har bara sett mig som den jag är nu.

En erfaren löpare sa till mig nyligen, att jag inte alls är för smal utan bara löparsmal och det var enligt honom en stor skillnad. Jag pendlar idag viktmässigt mellan 70-72 kilo och till mina 178 centimeter är det ett BMI på runt 22. Det vill säga att jag ligger mitt i intervallet för normalviktig, 19,1-25. Kosten är viktig för mig och jag äter minst fyra mål om dagen på fasta tider och målen är rejäla. Dagar då jag är som mest aktiv kan jag äta uppåt 3300 kalorier. Målet med det är inte bara att orka utan även att bibehålla vikten som jag håller nu och inte tappa ett kilo till.

Fördelarna med viktnedgången överglänser dock nackdelarna. Just nu är jag i mitt livs form. Aldrig någonsin har jag varit så stark, frisk och välmående. Jag har även fått bevis för att mitt hårda arbete. Förutom att min löpning går från klarhet till klarhet, så beskrev en läkare mina lungor som ”löparlungor” och var imponerad över min vilopuls på mellan 33 och 35 slag per minut. Dessutom är mina övriga värden i klass med en elitidrottare. Det finns inga genvägar utan bara hårt arbete.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Midnattsloppet 2017

  Inga kommentarer

Tävlingsloppen avlöser varandra just nu för mig. Förra lördagen var det Trelleborgsloppet och igår Midnattsloppet, och nästa lördag Varvetmilen. Det var debut för mig i gårdagens Midnattsloppet. Därför visste jag inte riktigt vad som väntade mig. Dessutom hade jag aldrig sprungit så sent på kvällen någon gång och visste inte riktigt hur det var med energin. Jag hade verkligen försökt att max energin med bra kost med fyra timmars mellanrum.

Startskottet för min startgrupp 2A var klockan 21:35. Det var bara elitgruppen som startade före. I alla fall, så tog jag tåget mot Malmö klockan åtta. Att vara på plats ungefär en timma innan start är alldeles lagom. Då hinner man det man ska och lite till. Det var mycket folk och inte bara löpare, men framkomligheten var över förväntan. Det gick till och med alldeles utmärkt att värma upp med en lugn löpning runt området.

Ungefär en kvart innan start tog jag plats i fållan för min startgrupp. Musiken pulserade och jag kände mig oerhört taggad, näst intill övertaggad. Efter att elitgruppen hade gett sig iväg så var det då dags. Det var en minst sagt sprakande start med eld och rök. Det rörde sig långsamt framåt men gruppen spreds ut tämligen omgående. Planen var precis som förra lördagen att första kilometern skulle gå i lite lugnare tempo och sedan känna efter. Det gjorde den också, 4:47 min/km. En perfekt öppning!

Det som var en utmaning under hela loppet för mig var dels de mörka partierna och löpare som var i vägen. De mörka partierna var bland annat i parkerna och därför fick jag vara uppmärksam vart jag satte fötterna. Sedan detta med löpare som var i vägen. Innan loppet gjordes det klart att hålla höger för att släppa fram snabbare löpare till vänster. Detta gjorde inte alla och det drog ned på mitt tempo vid några tillfällen. Det blev till att sicksacka mellan löpare och det var inte optimalt. Med över 4000 startande löpare blev det med andra ord trångt på sina ställen.

Efter den lugna öppningen drog jag sedan på och de nästkommande fem kilometerna sprang jag i tempo strax under eller strax över 4:30 min/km. Jag sprang stabilt, kontrollerat och utan att förta mig nämnvärt. Banan var överlag väldigt flack och det var upplagt för att gå för personbästa.

Med fyra kilometer kvar till mål hamnade jag i en falsk förhoppning om att klugan jag hamnat i höll bra tempo och att det kunde gynna mig. Det var inte fallet. Istället för tempo i 4:30 blev det 4:40 och jag hade lite svårt att tagga till efter det. Strax innan passeringen för 9 km så tittade jag på min löparklocka och insåg att jag låg bra till för personbästa på milen. Med det på näthinnan så började benen att jobba allt mer intensivt. Den sista kilometern blev även den snabbast, 4:25 min/km.

Känslan att passera mållinjen och inse att löparklockan visade nytt personbästa var mäktig. Den officiella sluttiden var till och med två sekunder bättre än vad löparklockan visade. Med nästan halvminuten slog jag mitt tidigare personbästa på milen och det nya lyder, 45:17 (4:32 min/km). Nu är jag snart SUB 45 på milen och Varvetmilen på lördag kan vara där detta ska ske. Det är i alla fall min förhoppning. Förutom att jag satte personbästa på milen, så satte jag även personbästa på halvmilen med tiden 22:37. Ja, varför inte sätta två personbästan på samma dag.

Placeringsmässigt då. Totalt blev jag 404 av 4202 som gick i mål, såväl män som kvinnor. Bland män placerade jag mig 373 av 2102 som gick i mål samt 78 av 314 i min åldersklass M35.

Debuten i Midnattsloppet är jag fantastiskt nöjd med. Efter personbästan och bra placeringar i klass och totalt kan jag inte klaga. Det finns säkert beslut som jag hade kunnat ta annorlunda under loppet men det var ett debutlopp. Lägger inte någon tankeverksamhet på det. Lyckoruset jag fick direkt efter målgång håller i sig även idag, dagen efter.

Midnattsloppet kommer jag att springa igen. Absolut, ingen tvekan. Perfekt stadslopp för mig och tillsammans med den inramningen och stämningen är det en grym kombination. Nu går jag vidare med Varvetmilen kommande helg på lördag. Målet där är solklart, springa så fort det bara går för en väl framskjuten seedning till Göteborgsvarvet 2018. Med det målet så handlar det såklart om nytt personbästa och banan där Varvetmilen äger rum är lika flack som den igår. Med det i åtanke och en riktigt god form så är förutsättningar mycket goda.

  Kommentera

Löpning

Racerapport: Trelleborgsloppet 2017

  Inga kommentarer

Efter nästan sex veckor av tävlingsvila så var det äntligen dags att sparka igång andra delen av tävlingssäsongen. Varför inte sparka igång den på bästa möjliga sätt med ett stadslopp i Trelleborg? Trelleborgsloppet är ett lopp med flack bana i centrala delarna av staden och äger rum i samband med Palmfestivalen. Det vill säga mycket folk runt hela banan som hejar.

Att springa ett lopp i Trelleborg är lite som att komma hem. Det är mitt andra hem, kan man säga. Därför kan jag staden för och utan till. Det ger helt klart en trygghet för mig och just den kan vara värd mycket inför, under och efter ett lopp.

Tämligen tidigt tog jag bussen mot Trelleborg. Jag är en morgonmänniska så det bekommer mig inget att gå upp tidigt. Starten för loppet var klockan tio men redan strax efter nio hämtade jag ut min nummerlapp och chip vid Östervångsstadion, som även är starten för loppet.

Känslan inför loppet var mycket bra. Alla träningsresultat har pekat spikrakt uppåt. Formen kunde inte varit bättre med två personbästan inom loppet av några dagar. Därför hade jag som mål att minst prestera nytt personbästa. Om det så var med en sekund eller en minut, kvittade.

Efter jag hade satt på mig nummerlapp och chip samt gjort ett toalettbesök, så började jag värma upp på Östervångsstadions löparbana. Det blev tre varv lätt löpning samt diverse övningar. Allt kändes perfekt under uppvärmningen och mina förväntningar höjdes ännu ett snäpp.

Planen för loppet var att inte gå ut för hårt. Det är lätt att dras med av medlöpare men jag tänkte göra mitt lopp. Jag tävlar ändå alltid mot mig själv och ingen annan. Dessutom kan jag banan in i minsta detalj, så jag visste exakt var jag skulle trycka på. I alla fall, lugn inledning av loppet och sedan öka tempot vartefter, helt beroende på hur det känns för stunden.

Utan förvarning eller nedräkning gick skottet av. Jag märkte direkt lättheten i kroppen och att benen svarade väl. Plockade löpare efter löpare utan att springa för fort. Efter en kilometer ökade jag tempot och de fyra nästkommande kilometerna låg jag runt 4:30 min/km. Sedan kommer en stigning som är utdragen. Tempot sjönk till 4:42 min/km men därefter lade jag in nålarstöten. Jag kände nämligen ingen trötthet utan väldigt fräsch.

Så sent som i torsdags hade jag testat formen och visste jag kunde prestera kilometertider en bra bit under 4:30 min/km. Därför vågade jag dra på efter sex kilometer och enda in mål. Med kilometertider mellan 4:18 och 4:29 min/km så fortsatte jag att plocka placeringar. Jag kände mig stark från början till slut, och jag kom aldrig in i någon svacka under loppet.

De sista 500 meterna drog jag på lite extra bara för jag visste att kunde. Detta gjorde att den sista kilometern även blev den snabbaste (4:18 min/km). När jag passerade mållinjen och stoppade min löparklocka så var det på en fantastisk tid. Den officiella tiden blev 45:44 (4:34 min/km) och det är nytt personbästa med över 40 sekunder. Personbästat är en sak men att jag nu även är under 46 minuter och kryper allt närmare 45 minuter på milen är en helt annan. Otroligt nöjd med prestationen!

Ett väl genomfört lopp från min sida och allt gick enligt planen. Stadslopp är min grej och jag trivs i Trelleborg. Jag sprang loppet redan i fjol men den kortare distansen på 5 kilometer. Det som är värt att notera är att vid passering 5 kilometer i år var jag hela 8 minuter snabbare än i fjol. Det kallar jag för en fantastisk utveckling.

Tävlingsloppen kommer att avlösa varandra framöver. Redan nästa helg, på lördag springer jag Midnattsloppet i Malmö. En helt ny bekantskap för och dessutom har jag aldrig sprungit så sent på kvällen. Det ska bli intressant att se vad jag kan åstadkomma. Helgen därefter är det dags för Varvetmilen för seedning inför Göteborgsvarvet 2018.

  Kommentera

Recension

Jaybird X3 är hörlurar i särklass

  Inga kommentarer

Musik är ett måste för mig när jag springer. Det är minst lika viktigt att ljudet håller högsta möjliga kvalité. Jag har testat en uppsjö med olika hörlurar ända sedan jag började med löpning. Det har handlat om välkända varumärken men även mindre kända. Ingen av dessa har hållit måttet och mina högt ställda krav. Det har resulterat i att jag återgått till mina Apple-hörlurar. Även om Apple-hörlurarna har bra ljud så är de trådbundna och det är en stor nackdel som den aktiva löpare jag är. Sedan ungefär en vecka tillbaka så slipper jag allt sladdtrassel och har njutbart ljud i varje löpsteg.

Eftersom löpning är en väsentlig del av mitt liv så kände jag att det var dags att investera i ett par riktigt bra trådlösa hörlurar. Tidigare har jag bara köpt hörlurar lite på måfå. Det gjorde jag inte denna gång utan jag gjorde en omfattande research. Till slut stod det mellan Jaybird X3 och Miiego AL3 Freedom. Valet föll efter moget övervägande på Jaybird X3.

Redan efter första löprundan med Jaybird X3 var jag ”hookad”. De sitter som de ska och ljudet är riktigt fint. Det finns flera utbytbara delar på hörlurarna så de verkligen kan anpassas till vilket öra som helst. Det är även möjligt att ha dem både över och under örat. Det finns dessutom en app för Jaybirds hörlurar som är en mjukvarubaserad equalizer. Du kan alltså själv bestämma hur ljudet ska låta i just dina hörlurar. Det finns mängder med färdiga inställningar att ladda och använda, om man inte vill experimentera själv med ljudet. Utöver detta finns det naturligtvis det vanliga, som mikrofon och fjärrkontroll för volym med mera.

Batteritiden är bra, jag kan springa ungefär 40 km innan jag måste ladda dem och då är det cirka 10% kvar. Och 40 km löpning för mig är i tid strax under tre timmar och en kvart. Hörlurarna är även svettsäkra (såklart) och sitter på plats även när det blåser på. Jag kan verkligen intyga detta, att de sitter på plats i blåsigt väder, för det blåser vill jag lova på Skånes slätter.

Ett par Jaybird X3 kostar mellan 1149 till 1399 kr. Det är välinvesterade pengar. Tycker man att det är för dyrt så finns det Jaybird Freedom F5 också. Dem kan man få tag på för 800-1000 kr. Däremot vet jag inte hur dessa är och om de håller måttet, så jag skulle råda er till att lägga några hundringar extra och köpa Jaybird X3, ett par hörlurar som är i särklass för ett aktivt liv.

  Kommentera

Allmänt

Fortsättningen och framtiden

  Inga kommentarer

En tredjedel av sommaren har passerat och jag har sedan ett tag tillbaka gått in på mitt andra år som löpare. Mitt första år som löpare kommer jag aldrig att glömma. Jag gick från att bara orka lunka några hundra meter till att springa nästan två mil utan att stanna. Det är minst sagt en radikal utveckling och något jag är sjukt stolt över att ha åstadkommit.

För mig är det viktigt att ha utstakade mål för löpningen för att fortsätta utvecklas. Därför smider jag ständigt planer om vad nästa steg blir, men även vad jag vill göra. Löpningen har blivit min livsstil och en väldigt betydande del av mitt liv. Med tanke på detta så skulle jag vilja syssla med detta 24 timmar om dygnet under alla årets dagar. Detta går tyvärr inte om jag inte har det som min huvudsakliga sysselsättning.

Under hösten kommer jag att fortsätta med mitt träningsupplägg och fortsätta öka distansen på mina långpass allt efter som. Mitt huvudmål under hösten blir Malmö Halvmarathon i slutet av september. Det blir min debut på distansen. Det är ganska komiskt att jag har genomfört en ultradistans innan jag tar mig an halvmaraton. Jag hoppas kunna genomföra två långpass på 21 km innan det är dags för loppet. Mest för att känna på distansen, även om jag varit upp och nosat på distansen under tidigare långpass.

Förutom halvmaran så kryddar jag det med några lopp till under hösten på 10 km eller mer. Jag älskar att springa lopp för det ger mig en sådan boost. Hade jag bara haft möjlighet så hade jag rest land och rike runt och sprungit lopp efter lopp. Varvetmilen blir loppet som jag kommer lägga störst vikt vid under hösten för att få bra seedning inför Göteborgsvarvet 2018. Min varvetdebut!

Under våren har jag varit ledare för en löpargrupp på min hemort. Det är fantastiskt kul att kunna ge tillbaka av den erfarenhet och kunskap som jag har samlat på mig under min vikt-/löparresa. Tillsammans med grymma Sweden Runners kommer jag att fortsätta att arrangera löpargrupp på min hemort under hösten, och den startar redan nu på onsdag.

Under semestern har jag haft tid att tänka en hel del om framtiden. Eftersom träning och hälsa har en sådan betydande roll i mitt liv, så har jag tankar om att förkovra mig djupare inom detta. Det vill säga att jag kan tänka mig utbilda mig till personlig tränare eller kostrådgivare. Och ja, jag har börjat titta på utbildningar. Detta ligger dock i framtiden, eller inom en snar framtid. Som det ser ut nu kommer jag att ta kortare kurser i ämne som rör träning och hälsa redan nu.

Utöver detta har jag även fått flera förfrågningar från olika håll. Några av dessa är mer konkreta än andra. Dessa förfrågningar handlar om allt från föreläsningar till rena jobberbjudande inom träning och hälsa. Dessutom har jag några egen affärsidéer som jag mer än gärna skulle vilja genomföra. Det handlar dock om att kasta sig ut i osäkerhet och när man som mig har familj rimmar det illa. Min ambition är dock att arbeta med träning och hälsa på något sätt i framtiden.

Det finns även planer på framtida lopp. Sedan jag genomförde Backyard Ultra Sydkusten i juli så har jag fått blodad tand av det och mitt mål är att genomföra minst två backyard ultra-lopp nästa år. Utöver det sneglar även jag på Ultravasan nästa år och då blir det den kortare först och det längre året efter. Bortsett från ultraloppen så blir debuten i Göteborgsvarvet och Lidingöloppet huvudmålen nästa år. Under 2019 kan bli året då jag tar mig an Stockholm Marathon, det är i alla fall min ambition i nuläget. Jag tar det hela tiden steg för steg, men det finns ingen väg som rätt eller fel.

  Kommentera

STÄNDIGT PÅHEJAD AV